Naturen som marknadsplats?

Göran Greider tar upp ett perspektiv som blåst bort ur miljödebatten med höstens Alliansvindar.

"Miljö och tillväxt har länge varit i konflikt", skrev miljökämpen men också tillväxtentusiasten Stefan Edman i en debattbok mot slutet av nittiotalet. "Men nu, på tröskeln till 2000-talet anar vi konturerna av ett nytt, historiskt unikt samspel mellan teknik, ekonomisk tillväxt och ekologiskt hållbar utveckling."

Jag skulle vilja påstå att det är så enkelt att tillväxten och miljön alltid kommer att vara i konflikt!

Visst kan man tjäna pengar på att rationalisera med resurser och energi och visst finns tillväxtpotential i miljövänliga produkter.

Men oavsett hur man vrider och vänder på det hela kommer man aldrig ifrån kärnproblemet.
Vi har ett jordklot med begränsat antal resurser. När resurserna börjar utvinnas i långsammare takt kommer detta i slutänden att påverka tillväxten. Och däremellan finns en gråzon där marknaden kortsiktigt kan exploatera naturen mer än vad som är hållbart - trots att detta på lång sikt endast slår tillbaks mot marknadsaktörerna själva. Fiskenäringen är ett tydligt exempel på detta.

Men problemet för marknaden är snarare den närmast religiösa trosuppfattningen att människan i all evighet ska kunna uppnå en ständigt ökande tillväxt. Om man tittar på vilka fundament tillväxten vilar så borde det sunda förnuftet tala för att de en efter en har en bortre smärtgräns.

När naturens resurser börjar ta slut kommer detta att minska tillväxten.
När det inte längre går att rationalisera mer i människors arbetsförhållanden och löner kommer detta att minska tillväxten.
Om folk någon gång skulle få för sig att sluta köpa och konsumera i ständigt ökande takt kommer också tillväxten att sjunka. För någonstans måste det väl också finnas en bortre smärtgräns för hur mycket prylar man kan köpa på sig? Eller?

Tyvärr så verkar den allmäna meningen bland marknadsliberaler idag vara att individen själv ska lösa miljöproblemen. Problemet är bara att detta, liksom den ständigt bespottade kommunismen, förutsätter en tro på människans inneboende godhet.

Jag tror inte att alla människor kommer att vilja anta utmaningen att ställa om till ett mer miljövänligt liv frivilligt.
Detta kommer alltså innebära att de som vill ställa om även kommer tvingas betala de ignorantas räkning samtidigt som de ignoranta kan leva som vanligt på miljövännernas bekostnad.
En rejälare lösning är att politikerna helt enkelt sätter lagar som tvingar marknaden att anpassa sig till miljön. På detta sättet slipper individen det eviga dilemmat att välja mellan ekologiskt som flugits hit över halva jordklotet eller närproducerat med giftiga kemikalier och skador på närmiljön t.ex.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=643051

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0