Skev könsfördelning på musikutbildningar?
Nu var det dags igen för en statlig utredning som pekar på skeva könsförhållanden inom musikutbildningarna.
Den här gången konstaterar man att bara 3 av 43 professorer är kvinnor.
Jag minns en aktuell historia från Norge, där man sökte en ny violinlärare. De hade 20 sökande till tjänsten, men inte en enda kvinnlig, och då är det ju lite svårt ens med den godaste vilja att tillsätta kvinnliga professorer.
Ser man på könsfördelningen i arbetslivet och ungdomsmusik så skulle jag snarare vilja påstå att kvinnor i den yngre generationen är kraftigt överrepresenterade och problemet är ur ett könsperspektiv snarare hur man ska få fler unga killar intresserade av musik?
I Norge var för ett par år sedan över 80% av de unga musikerna kvinnor.
Att orkestrarna ofta har fler män beror på att den äldre generationen i mycket större omfattning är män än kvinnor. Dessa kommer att vara pensionerade inom 10-15 år, och då kommer istället kvinnorna att vara fler, för ofta tillsätts mer kvinnor än män till tjänster idag.
Att provspelningarna dessutom sker bakom skärm är något som genusforskare aldrig ens bemödat sig att bemöta. Mer objektivt och könsneutralt går ju knappast att bedöma; man utgår från det konstnärliga resultatet och har inte en aning om vilket kön den sökande har.
I fallet med professorerna kan man också konstatera att man i Sverige har mycket små resurser att utse professorer på musikhögskolorna. Inte sällan har de inte ens en heltidstjänst. Att det då blir färre kvinnor ser jag snarare som en konsekvens av att man mycket sällan utser nya professorer och att det därmed tar längre tid innan de högt kompetenta kvinnliga musikerna ur den yngre generationen når professorstjänster.
Om kulturministern mot förmodan anser att detta är ett problem så skulle det vara enkelt återgärdat om man gav musikinstitutionerna större anslag så att de kan anställa fler heltidsprofessorer. Då kan jag nästan lova att andelen kvinnliga professorer skulle öka dramatiskt!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=648442
Den här gången konstaterar man att bara 3 av 43 professorer är kvinnor.
Jag minns en aktuell historia från Norge, där man sökte en ny violinlärare. De hade 20 sökande till tjänsten, men inte en enda kvinnlig, och då är det ju lite svårt ens med den godaste vilja att tillsätta kvinnliga professorer.
Ser man på könsfördelningen i arbetslivet och ungdomsmusik så skulle jag snarare vilja påstå att kvinnor i den yngre generationen är kraftigt överrepresenterade och problemet är ur ett könsperspektiv snarare hur man ska få fler unga killar intresserade av musik?
I Norge var för ett par år sedan över 80% av de unga musikerna kvinnor.
Att orkestrarna ofta har fler män beror på att den äldre generationen i mycket större omfattning är män än kvinnor. Dessa kommer att vara pensionerade inom 10-15 år, och då kommer istället kvinnorna att vara fler, för ofta tillsätts mer kvinnor än män till tjänster idag.
Att provspelningarna dessutom sker bakom skärm är något som genusforskare aldrig ens bemödat sig att bemöta. Mer objektivt och könsneutralt går ju knappast att bedöma; man utgår från det konstnärliga resultatet och har inte en aning om vilket kön den sökande har.
I fallet med professorerna kan man också konstatera att man i Sverige har mycket små resurser att utse professorer på musikhögskolorna. Inte sällan har de inte ens en heltidstjänst. Att det då blir färre kvinnor ser jag snarare som en konsekvens av att man mycket sällan utser nya professorer och att det därmed tar längre tid innan de högt kompetenta kvinnliga musikerna ur den yngre generationen når professorstjänster.
Om kulturministern mot förmodan anser att detta är ett problem så skulle det vara enkelt återgärdat om man gav musikinstitutionerna större anslag så att de kan anställa fler heltidsprofessorer. Då kan jag nästan lova att andelen kvinnliga professorer skulle öka dramatiskt!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=648442
Kommentarer
Trackback
