Tharand Tänker

Jag är mycket glad att Maria Wetterstrand har ändrat sig i EU-frågan och jag stöder fullt ut Wetterstrands linje att Sverige behöver delta i EU-samarbetet för att på ett effektivt sätt bekämpa de brådskande klimatproblemen!

- Vi i miljöpartiet har sagt att vi vill bygga upp en ny organisation som kan ta tag i miljöfrågorna, men en sådan organisation kräver tid och vi har inte längre den tiden när det gäller klimatet. Det EU som finns i dag har instrumenten för att arbeta med klimatfrågor och de har visat att de är beredda att använda dem, säger Maria Wetterstrand.

Det stora problemet med EU är det demokratiska underskottet - där endast Parlamentet är folkvalt medan Ministerrådet och Kommissionen i praktiken kan fatta beslut som inte har någon demokratisk förankring.
Ett annat dilemma är att EG-domstolen har fått en starkare makt än vad den själv egentligen önskar. EG-domstolen är tänkt att ha en skyddande inverkan för att säkerställa att igen diskriminering sker i bl.a. individers och företags rättigheter mellan de olika medlemsstaterna - men t.ex. kan Direkt Effekt och Förhandsavgöranden ofta åberopas för att indirekt ifrågasätta nationella lagar - vilket kan leda till just den konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt som EG-rätten in i det längsta vill undvika.

Ett tydligt exempel på detta är EMU-samarbetet - där det är oklart om Sverige ens har juridisk makt att stå utanför EMU samtidigt som vi är medlemmar i EU. Genom en "tyst överenskommelse" mellan regeringen och EU kan dock Sverige se till att de inte uppfyller inträdeskraven till EMU samtidigt som EU inte lyfter frågan - då bägge parter inser att det är en starkt laddad politisk fråga som ingen av parterna i nuläget har något intresse av att driva (Calmforsutredningen, som försökte utröna om Sverige är bunden av att delta i EMU genom EU-medlemskapet, är t.ex. gjord av statsvetare och ekonomer och tar därför paradoxalt främst hänsyn till dessa aspekter trots att den juridiska aspekten torde vara helt avgörande för om Sverige är med i EMU eller inte - Professor Ulf Bernitz hävdar t.ex. att Sverige genom sina åtaganden i samband med EU-valet redan har förbundit sig till att delta i EMU).

Jag tror att Miljöpartiet vinner större och bredare trovärdighet genom att aktivt bedriva en konstruktiv, kritisk politik för hur man kan förändra EU i en mer demokratisk riktning och använda EU som ett medel i kampen mot miljöproblemen än genom att istället hoppas på att en annan, ännu ej existerande, internationell organisation ska lösa problemen. Vi har inte den tiden - och även om det är en mycket lång väg, med många EG-rättsliga hinder - så är det i nuläget mer konstruktivt att försöka reformera EU än att arbeta efter någon slags "norsk modell" där vi står utanför men ändå är med.

Genom EU-samarbetet har vi en unik möjlighet att påverka de nya medlemsstaterna och hjälpa till att ställa om deras industrier i en mer miljövänlig rikting (t.ex. genom att reformera EU:s jordbrukspolitik så att den inte subvensionerar den miljöförstöring som det polska jordbruket är en del av, utan istället hjälper dem att ställa om i en hållbar riktning). Dessutom har vi inom EU makten att ställa krav på icke-EU-stater som vill handla med oss. T.ex. finns redan restriktioner inom EU på svavelutsläpp i sjötrafiken och med en importskatt för koldioxidutsläpp på varor som importeras till EU-länder så skulle vi också på ett effektivt sätt kunna komma åt och ge dem ett tydligt ekonomiskt incitament för att minska deras utsläpp trots att deras nationers regimer inte gör det. Miljöpartiet kan genom ett aktivt deltagande ta ställning för utsläppsrättssytemet - som redan existerar men måste bli mycket strängare om det ska få någon reell ekonomisk effekt! Sverige är dessutom alldeles för dåliga på att utnyttja de möjligheter som t.ex. EU:s Life-program ger till stöd för miljöverksamhet och med ett Miljöparti som aktivt agerar i dessa frågor så skulle vi ha mycket att vinna.

En konstruktiv lösning vore att Miljöpartiet satsar på en tydligare samordning av den gröna politiken på europanivå - även om detta i flera avseenden kan skilja sig från miljöpartiets nationella linje - för att tillsammans med andra nationers gröna agera enigt i European Green Party och därigenom kunna agera kraftfullare i de viktigaste gröna frågorna.

Jag har själv en postmodern världsuppfattning och tror att det är omöjligt att nå total enighet globalt - olika egenintressen och värderingar kommer alltid att splittra mänskligheten, men jag menar ändå att om man på demokratisk väg vill ha något att säga till om i andra länders politik - så är detta inte försvarbart att göra utan att de samtidigt får ha något att säga till om i vår politik. Fördelen är ju att vi faktiskt kan förändra över nationsgränserna och nå internationella överenskommelser där FN har misslyckats.

Ingvar Carlsson sammanfattar det hela klokt och insiktsfullt i sin självbiografi 'Så tänkte jag':
"Hur skulle vi ideologiskt kunna motivera att inte vara med och utveckla politiken? Vi trodde ju på politikens möjligheter inom Sveriges gränser. Varför skulle den göra halt där? Var inte internationalismen viktigare?"

Som jag ser det har Miljöpartiet allt att vinna på att aktivt försöka förändra genom EU - jag hoppas därför att majoriteten av miljöpartisterna också tycker så eftersom miljöpartiet då äntligen kan driva en konstruktiv och tuff miljöpolitik även i EU!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=746972
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=746972

Johan Norberg har skrivit många böcker i sitt liv. Trots detta får han inga mediekramar av kulturredaktionen på Dagens Nyheter. Förvisso kan Norberg gå till den minimala rättsstatens domstol (som endast bevakar rätten till fria val och äganderätten). Frågan är om denna skulle finna att DN har gjort våld på Johans fria vilja? För att vara "kränkt" är väl inte skäl nog att fälla DN? Hur skulle det se ut? Det liknar ju statligt överförmyndande - att staten bestämmer om Johan är kränkt eller inte!

Det är alltså synd om Johan, men jag har ett litet förslag som kanske kan hjälpa honom!

Jag föreslår att han startar en egen tidning med en egen kulturredaktion som han själv bär kostnaderna för tills dess att konsumenterna upptäcker hans radikala kulturidéer och genom sitt fria val väljer att göra dem lönsamma. Kan själv!

Men på en fungerande marknad produceras ju ingenting som ingen vill betala för. 

Och finns det inte stöd för Norbergs idéer är de alltså inte marknadseffektiva - deras marknadsvärde är för lågt.

Och det är ju inte särskilt bra, för kultur som inte är lönsam på egna marknadsmässiga grunder är väl inte existensberättigad?

http://www.expressen.se/kultur/1.1052661/kulturhaveri-norberg