Bestående musik?
Läste en tänkvärd intervju med Eric Schüldt i DN.
Lars Norén sade i vår intervju: "Egentligen är vi alla redan döda" - och det kan ju låta väldigt Norénskt och nästa klyschigt, men han har ju rätt: Allting är förgängligt. Den musiken vi hör nu kommer vi aldrig att höra på samma sätt igen och enda sättet att leva med den förgängligheten - flyktigheten - är att fullständigt acceptera den. Vi tvingas att vara rastlösa. Kan man inte njuta av det får man söka sig till något annat mer bestående - och just därför har klassisk musik och konstmusik enorm lyssnarpotential i framtiden.
Storartad musik är inte flyktig.
- Nä, fast hade Mozart levt i dag hade han garanterat varit sönderhajpad för "Enleveringen ur seraljen" och när sedan "Così fan tutte" kommit så skulle folk säga: "Jo, jo Mozart är bra, men är det här inte lite trött?"
Nog för att mycket av musiken av idag är flyktig och förgänglig men var det verkligen så annorlunda förr?
För vari består klassisk musik och konstmusiks bestående värde?
Det finns och har alltid funnits vitt skilda uppfattningar om hur den ska tolkas och uppföras, och dessa har varierat med tiden såpass kraftigt att det i slutänden ändå bara blir kvar subjektiva interpretationer från musikerna.
Det som är bestående är alltså bara själva notationen av musiken, men interpretationen är lika förgänglig som i andra musikgenrer - den förändras och influeras också av ett samhälle i omvandling.
Och om det är i notskriften som det bestående står, vad säger då att vi inte i framtiden lika gärna kan tolka det som idag anses som flyktig och förgänglig musik?
Redan idag görs ju tolkningar av Sinatra, Presley, Beatles, ABBA och div. andra musiker. Man försöker till och med tolka jazz-musiker på ett troget sätt in i minsta detalj trots att deras absolut största förtjänst var just improvisationen i ögonblicket.
På samma sätt har Bach idag kultstatus i konstmusikkretsar som det fundament på vilket den västerländska konstmusiken vilar. Detta trots att Mozart och hans samtid inte i särskilt stor grad påverkades av Bach.
Vad Bach skriver är lag, och trots att det i cello-sviterna saknas originalmanuskript, man får lita till 4 mer eller mindre tillförlitliga och mer eller mindre olika utgåvor, så ska Bach tolkas som om det var skrivet i sten.
Att Bach var en av sin samtids största improvisatörer glöms tyvärr bort!
Bach är en bibel för konstmusikern, men precis som i Bibeln finns det motsägelser och paradoxer i hur man ska tolka hans musik.
Vilka som uppbär kultstatus i framtiden kan vi inte sia om, det verkar röra sig i trender även inom konstmusiken.
Måndagsgruppen ansågs länge vara det största som hänt svenskt musikliv, men idag är det tvärtom de som då fick mindre utrymme, t.ex. von Koch och Allgén som gäller.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=640260
Lars Norén sade i vår intervju: "Egentligen är vi alla redan döda" - och det kan ju låta väldigt Norénskt och nästa klyschigt, men han har ju rätt: Allting är förgängligt. Den musiken vi hör nu kommer vi aldrig att höra på samma sätt igen och enda sättet att leva med den förgängligheten - flyktigheten - är att fullständigt acceptera den. Vi tvingas att vara rastlösa. Kan man inte njuta av det får man söka sig till något annat mer bestående - och just därför har klassisk musik och konstmusik enorm lyssnarpotential i framtiden.
Storartad musik är inte flyktig.
- Nä, fast hade Mozart levt i dag hade han garanterat varit sönderhajpad för "Enleveringen ur seraljen" och när sedan "Così fan tutte" kommit så skulle folk säga: "Jo, jo Mozart är bra, men är det här inte lite trött?"
Nog för att mycket av musiken av idag är flyktig och förgänglig men var det verkligen så annorlunda förr?
För vari består klassisk musik och konstmusiks bestående värde?
Det finns och har alltid funnits vitt skilda uppfattningar om hur den ska tolkas och uppföras, och dessa har varierat med tiden såpass kraftigt att det i slutänden ändå bara blir kvar subjektiva interpretationer från musikerna.
Det som är bestående är alltså bara själva notationen av musiken, men interpretationen är lika förgänglig som i andra musikgenrer - den förändras och influeras också av ett samhälle i omvandling.
Och om det är i notskriften som det bestående står, vad säger då att vi inte i framtiden lika gärna kan tolka det som idag anses som flyktig och förgänglig musik?
Redan idag görs ju tolkningar av Sinatra, Presley, Beatles, ABBA och div. andra musiker. Man försöker till och med tolka jazz-musiker på ett troget sätt in i minsta detalj trots att deras absolut största förtjänst var just improvisationen i ögonblicket.
På samma sätt har Bach idag kultstatus i konstmusikkretsar som det fundament på vilket den västerländska konstmusiken vilar. Detta trots att Mozart och hans samtid inte i särskilt stor grad påverkades av Bach.
Vad Bach skriver är lag, och trots att det i cello-sviterna saknas originalmanuskript, man får lita till 4 mer eller mindre tillförlitliga och mer eller mindre olika utgåvor, så ska Bach tolkas som om det var skrivet i sten.
Att Bach var en av sin samtids största improvisatörer glöms tyvärr bort!
Bach är en bibel för konstmusikern, men precis som i Bibeln finns det motsägelser och paradoxer i hur man ska tolka hans musik.
Vilka som uppbär kultstatus i framtiden kan vi inte sia om, det verkar röra sig i trender även inom konstmusiken.
Måndagsgruppen ansågs länge vara det största som hänt svenskt musikliv, men idag är det tvärtom de som då fick mindre utrymme, t.ex. von Koch och Allgén som gäller.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=640260
Kommentarer
Trackback
