Alliansen har stulit min väljarmakt
Partiernas valmanifest anses av statsvetare vara det mest pålitliga sättet att förutspå vad som kommer att hända nästa mandatperiod. Professor Henrik Oscarsson går på sin blogg till och med så långt som att föreslå att partimanifesten bör distribueras till alla hushåll. Jag anser därför att det är bekymmersamt ur ett demokratiperspektiv att moderaterna inte går till val på ett eget partimanifest samtidigt som deras tre samarbetspartier presenterar egna partimanifest. Moderaterna nöjer sig helt enkelt med alliansens valmanifest, till skillnad från de tre samarbetspartierna.
I ett försök att bringa klarhet i varför kontaktade jag moderaternas valstuga på internet och fick svar från en politisk sektreterare hos moderaterna. Min fråga var:
"Varför har ni till skillnad från era tre samarbetspartier inget eget valmanifest, utan använder Alliansens valmanifest? Vad innebär det för samarbetet? Kan t.ex. kd sänka fastighetsskatten när det inte står i Alliansmanifestet?"
En politisk sekreterare i moderaterna svarade som följer:
"Hej och tack för ditt mejl,
Är man störst måste man vara snäll för att hålla ihop samarbetet.
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har en starkare påverkan på samarbetet
per procent väljare än vad vi har men eftersom vi är stora får vi ändå in mycket av vår politik i det gemensamma valmanifestet. Det är viktigt för dem att kunna påverka i sina profilfrågor och valresultatet kommer även att påverka fördelningen av ministerposter och det påverkar alla de hundratals vardagsärendena i olika frågor som kommer när man regerar. Om något är extra viktigt för dig och vår allianskamrater har en bättre politik än den vi har gör det skillnad att rösta på dem.
Sedan känns det självklart att vi moderater är bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar.
Vi har ofta lokala valmanifest i landsting och kommuner eftersom det där finns väldigt många praktiska frågor och olika idéer som passar på olika orter."
Hur snälla moderaterna egentligen är mot sina samarbetspartier finns skäl att kritiskt granska. Göteborgsposten har gjort just det och presenterade tidigare en lång lista på förslag från centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet som moderaterna sagt nej till:
* Lagen om anställningsskydd (Las) vill de tre småpartierna luckra upp ytterligare. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet har varit ivrigast förespråkare för att avskaffa värnskatten - en skatt på utbildning anser fp. Moderaterna säger nej.
* Fp och c vill att Rut-avdraget skall utvidgas för äldre pensionärer, så att 75 procent av kostnaden är avdragsgill för människor som är äldre än 75 år. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet vill förstatliga skolan. Moderaterna säger nej. Skolpersonal tål inte några stora reformer.
* Kristdemokraterna vill fördubbla vårdnadsbidraget till 6000 kronor och tvinga alla kommuner att införa det. Moderaterna säger nej till båda förslagen.
* Andreas Carlgren (c) vill att Vattenfall i första hand skall göra sig av med sina kolkraftverk. Moderaterna säger nej.
* Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgiften. Bara om andra länder inom EU gör det och om statskassan tål det säger moderaterna.
För drygt en månad sedan angav Anders Borg (m) att reformutrymmet för 2011 var cirka 10 miljarder kronor. I moderaternas värld är närmare 8 miljarder kronor redan intecknade. Är det några ytterligare reformer inom välfärden som det stora allianspartiet lyssnar till bör handla om utbildningslinjen. Det har Reinfeldt och Borg sagt så många gånger att alliansens övriga partiledningar inte kan ha missat det. (GP 19/8 s. 44)
Jag har i ärlighetens namn svårt att se hur det "gör skillnad" att rösta på något av de andra allianspartierna när det svart på vitt är så tydligt att moderaterna inte bara har makten att - redan före valet -bestämma vilka av de andra partiernas förslag som kan accepteras och samtidigt gå till val på ett alliansmanifest där moderaterna har i stort sett fullständigt inflytande över den ekonomiska politiken eftersom det enligt moderaterna själva är "självklart" att moderaterna är "bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar." Samtidigt är det alltså för att "vara snäll" som moderaterna kör över sina samarbetspartier i flera av deras hjärtefrågor.
Anledningen till att moderaterna går till val utan eget valmanifest torde vara uppenbar:
Moderaterna behöver inget eget valmanifest eftersom moderaterna är Alliansen.
Det är kristdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet som tvingas ta de tuffa kompromisserna som enligt statsvetaren Henrik Oscarsson kan leda till att de "riskerar att devalvera sitt unika bidrag till svensk politik." (GP 22/8 s. 9)
Som jag tidigare har skrivit tycker jag att blockpolitiken så som den tar sig uttryck i Alliansen är ett hån mot demokratin. Det skulle vara fullt möjligt att vänta till efter valet med att bilda en borgerlig regering om väljarna hade gett allianspartierna mandat att göra så och i proportion efter hur stora mandat de olika borgerliga partierna hade tilldelats av väljarna.
Just nu pekar mycket mot att inget av blocken får egen majoritet. Det är kanske inte så konstigt. Henrik Oscarsson skriver att "historiskt sett har blocköverskridande regeringar varit väldigt populära när väljarna själva önskat. Det beror på att 25 till 33 procent av svenskarna placerar sig själva i mitten ideologiskt. Då är det inte så konstigt att man önskar sig mittenregeringar." (GP 22/8 s. 9)
Problemet med Alliansen är emellertid att de borgerliga politikerna inte har frågat väljarna. Allianspolitikerna har istället själva bestämt att vi ska ha två block - två lag. Och plötsligt var det där tredje alternativet som nästan var tredje svensk - alltså lika många som röstar på moderaterna respektive socialdemokraterna - helst vill ha om de själva fick bestämma borta. Jag vill inte ha ett tvåpartisystem. Jag vill ha tillbaka min väljarmakt.
I ett försök att bringa klarhet i varför kontaktade jag moderaternas valstuga på internet och fick svar från en politisk sektreterare hos moderaterna. Min fråga var:
"Varför har ni till skillnad från era tre samarbetspartier inget eget valmanifest, utan använder Alliansens valmanifest? Vad innebär det för samarbetet? Kan t.ex. kd sänka fastighetsskatten när det inte står i Alliansmanifestet?"
En politisk sekreterare i moderaterna svarade som följer:
"Hej och tack för ditt mejl,
Är man störst måste man vara snäll för att hålla ihop samarbetet.
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har en starkare påverkan på samarbetet
per procent väljare än vad vi har men eftersom vi är stora får vi ändå in mycket av vår politik i det gemensamma valmanifestet. Det är viktigt för dem att kunna påverka i sina profilfrågor och valresultatet kommer även att påverka fördelningen av ministerposter och det påverkar alla de hundratals vardagsärendena i olika frågor som kommer när man regerar. Om något är extra viktigt för dig och vår allianskamrater har en bättre politik än den vi har gör det skillnad att rösta på dem.
Sedan känns det självklart att vi moderater är bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar.
Vi har ofta lokala valmanifest i landsting och kommuner eftersom det där finns väldigt många praktiska frågor och olika idéer som passar på olika orter."
Hur snälla moderaterna egentligen är mot sina samarbetspartier finns skäl att kritiskt granska. Göteborgsposten har gjort just det och presenterade tidigare en lång lista på förslag från centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet som moderaterna sagt nej till:
* Lagen om anställningsskydd (Las) vill de tre småpartierna luckra upp ytterligare. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet har varit ivrigast förespråkare för att avskaffa värnskatten - en skatt på utbildning anser fp. Moderaterna säger nej.
* Fp och c vill att Rut-avdraget skall utvidgas för äldre pensionärer, så att 75 procent av kostnaden är avdragsgill för människor som är äldre än 75 år. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet vill förstatliga skolan. Moderaterna säger nej. Skolpersonal tål inte några stora reformer.
* Kristdemokraterna vill fördubbla vårdnadsbidraget till 6000 kronor och tvinga alla kommuner att införa det. Moderaterna säger nej till båda förslagen.
* Andreas Carlgren (c) vill att Vattenfall i första hand skall göra sig av med sina kolkraftverk. Moderaterna säger nej.
* Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgiften. Bara om andra länder inom EU gör det och om statskassan tål det säger moderaterna.
För drygt en månad sedan angav Anders Borg (m) att reformutrymmet för 2011 var cirka 10 miljarder kronor. I moderaternas värld är närmare 8 miljarder kronor redan intecknade. Är det några ytterligare reformer inom välfärden som det stora allianspartiet lyssnar till bör handla om utbildningslinjen. Det har Reinfeldt och Borg sagt så många gånger att alliansens övriga partiledningar inte kan ha missat det. (GP 19/8 s. 44)
Jag har i ärlighetens namn svårt att se hur det "gör skillnad" att rösta på något av de andra allianspartierna när det svart på vitt är så tydligt att moderaterna inte bara har makten att - redan före valet -bestämma vilka av de andra partiernas förslag som kan accepteras och samtidigt gå till val på ett alliansmanifest där moderaterna har i stort sett fullständigt inflytande över den ekonomiska politiken eftersom det enligt moderaterna själva är "självklart" att moderaterna är "bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar." Samtidigt är det alltså för att "vara snäll" som moderaterna kör över sina samarbetspartier i flera av deras hjärtefrågor.
Anledningen till att moderaterna går till val utan eget valmanifest torde vara uppenbar:
Moderaterna behöver inget eget valmanifest eftersom moderaterna är Alliansen.
Det är kristdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet som tvingas ta de tuffa kompromisserna som enligt statsvetaren Henrik Oscarsson kan leda till att de "riskerar att devalvera sitt unika bidrag till svensk politik." (GP 22/8 s. 9)
Som jag tidigare har skrivit tycker jag att blockpolitiken så som den tar sig uttryck i Alliansen är ett hån mot demokratin. Det skulle vara fullt möjligt att vänta till efter valet med att bilda en borgerlig regering om väljarna hade gett allianspartierna mandat att göra så och i proportion efter hur stora mandat de olika borgerliga partierna hade tilldelats av väljarna.
Just nu pekar mycket mot att inget av blocken får egen majoritet. Det är kanske inte så konstigt. Henrik Oscarsson skriver att "historiskt sett har blocköverskridande regeringar varit väldigt populära när väljarna själva önskat. Det beror på att 25 till 33 procent av svenskarna placerar sig själva i mitten ideologiskt. Då är det inte så konstigt att man önskar sig mittenregeringar." (GP 22/8 s. 9)
Problemet med Alliansen är emellertid att de borgerliga politikerna inte har frågat väljarna. Allianspolitikerna har istället själva bestämt att vi ska ha två block - två lag. Och plötsligt var det där tredje alternativet som nästan var tredje svensk - alltså lika många som röstar på moderaterna respektive socialdemokraterna - helst vill ha om de själva fick bestämma borta. Jag vill inte ha ett tvåpartisystem. Jag vill ha tillbaka min väljarmakt.
Politikerna får betala för att de tar väljarnas makt
Det allra mest intressanta som Professor Olof Ruin visar genom artikeln i DN är att det på intet sätt är självklart att valet står mellan två alternativ: Alliansen och en rödgrön opposition. Mycket kan hända: sd, pp och f! kan komma in i riksdagen, c och kd kan åka ur riksdagen, s kan göra ett katastrofval samtidigt som mp av allt att döma blir Sveriges tredje största parti. Att det står mellan en "Allians för Sverige" och en rödgrön opposition är alltså inte vad väljarna själva verkar vilja ha utan vad politikerna har föredragit för att säkra sin egen makt utan att behöva fråga väljarna först vad de egentligen tycker.
Olof Ruin föreslår till och med att mp kan bilda en egen minoritetsregering som växlar stöd mellan de bägge blocken. Detta ska nog snarast ses som en professors virtuosa uppvisning i teoretiska resonemang än ett realistiskt alternativ men jag tror ändå att det ligger något i det. Många borgerliga väljare ser nog hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Mona Sahlin och många vänsterväljare ser säkert hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Fredrik Reinfeldt. Så långt verkar det inte helt orimligt faktiskt.
En socialliberal mittenregering med mp+fp+c var under diskussion i samband med valet 2002 - den gången fegade Maud Olofsson ur eftersom hon hade lagt så mycket prestige i samarbetet med de borgerliga. Frågan är vilka krav mp skulle ställa på c och fp denna gången med tanke på att de ligger mycket längre ifrån varandra i miljöfrågor idag än de gjorde 2002?
Alternativet att bägge "blocken" erkänner varandra hoppas jag verkligen att vi slipper se. Det är 10 partier som har en realistisk chans att komma in i riksdagen. Det är tio partier som gör upp om regeringsmakten - inte två. Intressant att Olof Ruin uppmärksammar att ett valsystem med majoritetsval i enmanskretsar vore att föredra om man velat ha två partier. Han har förstås rätt. Men lika rätt har han i att vi inte har ett sådant valsystem i Sverige och att vi inte heller vill ha det. Jag tror att alla svenskar är eniga om att det är viktigt att nya partier kan komma in i riksdagen om ett behov uppstår och det är politikernas ansvar att förstå att den risken finns om de inte förvaltar sitt förtroende.
Om Alliansen inte vinner valet 2010 med ensam majoritet tror jag att det kommer att få katastrofala följder för mittenpartierna i Alliansen. Väljarna vet inte längre var de står - är moderaterna det nya arbetarpartiet längst till vänster? Är folkpartiet de nya konservativa (moderaterna) längst till höger? Är de fortfarande liberaler? Är centern det nya folkpartiet som anammat nyliberala idéer? Vad tycker deras kärnväljare på landsbygden om det? Gagnar det dem? Och vad tycker dem som röstat på centern som det borgerliga miljöalternativet om deras omställning i miljöfrågor - både kärnkraft och Vattenfallskandalen? Och kd - de har slutat öppet uttala de konservativa frågor som de normalt haft stöd för och istället gett sig på kultursidorna. Vinner man verkligen väljare på det? Vilka är egentligen "verklighetens folk"? Klarar "verklighetens folk" inte av att läsa kultursidor själva och är de inte intresserade av sakliga argument istället för populistiska floskler som Göran Hägglunds PR-konsulter har återvunnit från Ny Demokrati och Sarah Palin? Hur vet Göran Hägglund att det är "verklighetens folk" han träffar och tycker "verklighetens folk" att Göran Hägglund står stadigt med bägge fötterna i "verkligheten"?
Samtidigt går s långt åt höger med den impopulära Sahlin vid rodret och många väljare är med all rätt förvirrade. Jag tror att en räddning för borgerligheten kan bli att ta steget fullt ut och göra om Alliansen till vad de redan försöker framstå som - ett enigt politiskt alternativ - ett enda parti. Första steget är nog att c går ihop med kd eller fp för att rädda c och kd från 4%-spärren och behålla makten. Frågan är vad väljarna tycker om det?
Vad man kan konstatera av det här är att man tar stora risker som politiker när man försöker ta makt från väljarna genom att minska väljarnas alternativ före valet istället för att acceptera väljarnas utslag i valet och därefter bilda sina allianser. Det är som upplagt för missnöje och väljarflykt till andra partier.
Olof Ruin föreslår till och med att mp kan bilda en egen minoritetsregering som växlar stöd mellan de bägge blocken. Detta ska nog snarast ses som en professors virtuosa uppvisning i teoretiska resonemang än ett realistiskt alternativ men jag tror ändå att det ligger något i det. Många borgerliga väljare ser nog hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Mona Sahlin och många vänsterväljare ser säkert hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Fredrik Reinfeldt. Så långt verkar det inte helt orimligt faktiskt.
En socialliberal mittenregering med mp+fp+c var under diskussion i samband med valet 2002 - den gången fegade Maud Olofsson ur eftersom hon hade lagt så mycket prestige i samarbetet med de borgerliga. Frågan är vilka krav mp skulle ställa på c och fp denna gången med tanke på att de ligger mycket längre ifrån varandra i miljöfrågor idag än de gjorde 2002?
Alternativet att bägge "blocken" erkänner varandra hoppas jag verkligen att vi slipper se. Det är 10 partier som har en realistisk chans att komma in i riksdagen. Det är tio partier som gör upp om regeringsmakten - inte två. Intressant att Olof Ruin uppmärksammar att ett valsystem med majoritetsval i enmanskretsar vore att föredra om man velat ha två partier. Han har förstås rätt. Men lika rätt har han i att vi inte har ett sådant valsystem i Sverige och att vi inte heller vill ha det. Jag tror att alla svenskar är eniga om att det är viktigt att nya partier kan komma in i riksdagen om ett behov uppstår och det är politikernas ansvar att förstå att den risken finns om de inte förvaltar sitt förtroende.
Om Alliansen inte vinner valet 2010 med ensam majoritet tror jag att det kommer att få katastrofala följder för mittenpartierna i Alliansen. Väljarna vet inte längre var de står - är moderaterna det nya arbetarpartiet längst till vänster? Är folkpartiet de nya konservativa (moderaterna) längst till höger? Är de fortfarande liberaler? Är centern det nya folkpartiet som anammat nyliberala idéer? Vad tycker deras kärnväljare på landsbygden om det? Gagnar det dem? Och vad tycker dem som röstat på centern som det borgerliga miljöalternativet om deras omställning i miljöfrågor - både kärnkraft och Vattenfallskandalen? Och kd - de har slutat öppet uttala de konservativa frågor som de normalt haft stöd för och istället gett sig på kultursidorna. Vinner man verkligen väljare på det? Vilka är egentligen "verklighetens folk"? Klarar "verklighetens folk" inte av att läsa kultursidor själva och är de inte intresserade av sakliga argument istället för populistiska floskler som Göran Hägglunds PR-konsulter har återvunnit från Ny Demokrati och Sarah Palin? Hur vet Göran Hägglund att det är "verklighetens folk" han träffar och tycker "verklighetens folk" att Göran Hägglund står stadigt med bägge fötterna i "verkligheten"?
Samtidigt går s långt åt höger med den impopulära Sahlin vid rodret och många väljare är med all rätt förvirrade. Jag tror att en räddning för borgerligheten kan bli att ta steget fullt ut och göra om Alliansen till vad de redan försöker framstå som - ett enigt politiskt alternativ - ett enda parti. Första steget är nog att c går ihop med kd eller fp för att rädda c och kd från 4%-spärren och behålla makten. Frågan är vad väljarna tycker om det?
Vad man kan konstatera av det här är att man tar stora risker som politiker när man försöker ta makt från väljarna genom att minska väljarnas alternativ före valet istället för att acceptera väljarnas utslag i valet och därefter bilda sina allianser. Det är som upplagt för missnöje och väljarflykt till andra partier.
PP väljer gröna gruppen
Grattis alla pirater till ett klokt val! Ser fram emot ett bra och spännande samarbete mellan mp och pp i den gröna gruppen i EP!
Valets mest patetiska valfråga
Folkpartiets valkampanj förbryllar mig.
Marit Paulsen pratar sig varm om att vi ska införa euron i Sverige. Det kan man tycka vad man vill om. Min invändning är att folkpartiet har gjort en litet men ack så viktigt misstag:
Man har glömt i vilket parlament som beslut om euron tas.
Det är i valet till Europaparlamentet man driver frågan men det är bara Sveriges Riksdag (eller möjligen EU-domstolen eftersom vi saknar formellt undantag) som har mandat att fatta beslut om Sverige ska införa euron eller ej.
Man börjar ju undra: har folkpartiets europaparlamentskandidater så dålig koll att de inte ens vet vilket parlament som fattar beslut om euron? eller är det helt enkelt så att folkpartiet utgår från att vi väljare inte förstår det men ändå röstar på dem eftersom de förmedlar någon sorts EU-eufori som vi ska ryckas med i av bara farten - trots att de inte lovar någonting?
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är värst?
Folkpartiet vill framstå som det mest EU-vänliga partiet men bland dem som har någorlunda koll på hur EU fungerar framstår de istället som det överlägset mest EU-okunniga partiet. Grattis!
Ett parti som går till val på "fred i Europa" (vilket parti vill ha "krig i Europa"?) och avskaffande av jordbrukssubventionerna - en fråga som jag tror att alla svenska partier driver hårt. Enda skillnaden är att Marit Paulsen lovar att avskaffa jordbrukssubventionerna inom 5 år. Det lovade hon förra gången också - de är fortfarande kvar. Hur många gånger ska folk låta sig luras? När får vi väljare politiker som driver de frågor som vi förtjänar: sakfrågor?
Min röst kommer inte gå till folkpartiet! Den ger jag bara till partier som driver konkreta sakfrågor.
Jag värderar nämligen att man vid varje val kan följa upp hur dem man röstade på senaste valet har förvaltat förtroendet.
Att som sin profilfråga gå ut med att man vill införa euron i Sverige i dyr TV-reklam inför valet till Europaparlamentet torde vara tidernas överlägset mest patetiska valfråga. För har det någonsin hänt tidigare att ett politiskt parti gått till val på en fråga som parlamentet man vill röstas in i inte har mandat att besluta i?
Marit Paulsen pratar sig varm om att vi ska införa euron i Sverige. Det kan man tycka vad man vill om. Min invändning är att folkpartiet har gjort en litet men ack så viktigt misstag:
Man har glömt i vilket parlament som beslut om euron tas.
Det är i valet till Europaparlamentet man driver frågan men det är bara Sveriges Riksdag (eller möjligen EU-domstolen eftersom vi saknar formellt undantag) som har mandat att fatta beslut om Sverige ska införa euron eller ej.
Man börjar ju undra: har folkpartiets europaparlamentskandidater så dålig koll att de inte ens vet vilket parlament som fattar beslut om euron? eller är det helt enkelt så att folkpartiet utgår från att vi väljare inte förstår det men ändå röstar på dem eftersom de förmedlar någon sorts EU-eufori som vi ska ryckas med i av bara farten - trots att de inte lovar någonting?
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är värst?
Folkpartiet vill framstå som det mest EU-vänliga partiet men bland dem som har någorlunda koll på hur EU fungerar framstår de istället som det överlägset mest EU-okunniga partiet. Grattis!
Ett parti som går till val på "fred i Europa" (vilket parti vill ha "krig i Europa"?) och avskaffande av jordbrukssubventionerna - en fråga som jag tror att alla svenska partier driver hårt. Enda skillnaden är att Marit Paulsen lovar att avskaffa jordbrukssubventionerna inom 5 år. Det lovade hon förra gången också - de är fortfarande kvar. Hur många gånger ska folk låta sig luras? När får vi väljare politiker som driver de frågor som vi förtjänar: sakfrågor?
Min röst kommer inte gå till folkpartiet! Den ger jag bara till partier som driver konkreta sakfrågor.
Jag värderar nämligen att man vid varje val kan följa upp hur dem man röstade på senaste valet har förvaltat förtroendet.
Att som sin profilfråga gå ut med att man vill införa euron i Sverige i dyr TV-reklam inför valet till Europaparlamentet torde vara tidernas överlägset mest patetiska valfråga. För har det någonsin hänt tidigare att ett politiskt parti gått till val på en fråga som parlamentet man vill röstas in i inte har mandat att besluta i?
Piratpartiet = "No opinion"
Skulle du vilja rösta på ett parti som inte har någon åsikt i de här frågorna?
källa: http://www.euprofiler.eu/party/287/-1/1
Welfare, family and health - No opinion
Finances and taxes - No opinion
Economy and work - No opinion
Environment, transport and energy - No opinion
Foreign policy - No opinion
Jag är ledsen, men jag har en åsikt i alla dessa frågorna. Jag inte rösta på ett parti som låter andra partier bestämma i de här frågorna. Kan du?
Finances and taxes - No opinion
Economy and work - No opinion
Environment, transport and energy - No opinion
Foreign policy - No opinion
Jag är ledsen, men jag har en åsikt i alla dessa frågorna. Jag inte rösta på ett parti som låter andra partier bestämma i de här frågorna. Kan du?
källa: http://www.euprofiler.eu/party/287/-1/1
Miljöpartiet ligger närmare verkligheten
Ella Bohlin (kd) verkar gå i sin företrädare Anders Wijkmans (kd) fotspår och det är glädjande att hon inte bara har insett utan också öppet vågar erkänna att Alliansens vedertagna klimatpolitik är alltför tunn. I själva verket är Alliansens klimatpolitik på nationell nivå i stort bara en passiv tillämpning av kraven från EU-nivå, inte den proggresiva politik som de själva vill få det att verka som i media. Ella Bohlin har alltså glädjande nog insett just detta och erkänner också att Miljöpartiets klimatpolitik "ligger närmare verkligheten".
"Jag tror ärligt talat att Miljöpartiet ligger närmare verkligheten kring vad som behövs göras."
Vad som irriterar mig är dock att DN ägnar en hel artikel åt Ella Bohlins syn på klimatet men inte ger Carl Schlyter (mp) samma chans att berätta om sin klimatpolitik, den som tydligen både Ella Bohlin och Naturskyddsföreningen anser vara långt mycket bättre än moderaternas.
Enligt Naturskyddsföreningens undersökning är alltså Carl Schlyter (mp) den parlamentariker som mest konsekvent röstar för miljön i Europaparlamentet. Därefter följer Anders Wijkman (kd), Lena Ek (c), Åsa Westerlund (s) och Jens Holm (v).
I strykklass däremot befinner sig både moderaterna och junilistan. "Miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna" sa Fredrik Reinfeldt innan förra riksdagsvalet och det gäller tyvärr fortfarande, även om man gärna vill framstå som miljövänner i media. Att junilistan röstar emot miljön förvånar nog fler. Det visar egentligen bara att EU-medlemskapet inte är svart på vitt. I vissa frågor, som miljön, finns ett behov för beslut på EU-nivå - men bör man verkligen som EU-kritiker rösta på ett parti som vill stanna kvar i EU men inte förmår att rösta på ett förståndigt sätt i miljöfrågorna, som ju är ett av de områden där EU verkligen kan uträtta något positivt?
Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur piratpartiet ska rösta i miljöfrågor? Enligt deras hemsida vill de inte bestämma vilken grupp de ska tillhöra i Europaparlamentet (bortsett från att de inte kommer gå med i främlingsfientliga gruppen). Däremot kommer de att rösta med den gruppen de väljer att gå med i även i andra frågor som ligger utanför piratpartiets politik:
"I gengäld kommer vi att ta råd av gruppen i alla andra frågor, och rösta med gruppen om vi inte har starka skäl mot."
Detta är en rent löjeväckande strategi. Personligen skulle jag aldrig rösta på ett parti om jag inte vet före valet hur de har tänkt sig att rösta i andra frågor än deras kärnfrågor. Och vad är "starka skäl emot"? Hur kommer piratpartiet rösta inför klimatmötet i Köpenhamn i slutet av 2009? Hur kommer de att rösta kring IPPC-direktivets framtid? De olika partigrupperna tycker ju onekligen väldigt olika - men piratpartiet köper tydligen deras linje rakt av om de inte "har starka skäl emot".
Slutligen ett stort grattis till Alingsås som vann en mycket spännande och undehållande handbollsfinal!
"Jag tror ärligt talat att Miljöpartiet ligger närmare verkligheten kring vad som behövs göras."
Vad som irriterar mig är dock att DN ägnar en hel artikel åt Ella Bohlins syn på klimatet men inte ger Carl Schlyter (mp) samma chans att berätta om sin klimatpolitik, den som tydligen både Ella Bohlin och Naturskyddsföreningen anser vara långt mycket bättre än moderaternas.
Enligt Naturskyddsföreningens undersökning är alltså Carl Schlyter (mp) den parlamentariker som mest konsekvent röstar för miljön i Europaparlamentet. Därefter följer Anders Wijkman (kd), Lena Ek (c), Åsa Westerlund (s) och Jens Holm (v).
I strykklass däremot befinner sig både moderaterna och junilistan. "Miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna" sa Fredrik Reinfeldt innan förra riksdagsvalet och det gäller tyvärr fortfarande, även om man gärna vill framstå som miljövänner i media. Att junilistan röstar emot miljön förvånar nog fler. Det visar egentligen bara att EU-medlemskapet inte är svart på vitt. I vissa frågor, som miljön, finns ett behov för beslut på EU-nivå - men bör man verkligen som EU-kritiker rösta på ett parti som vill stanna kvar i EU men inte förmår att rösta på ett förståndigt sätt i miljöfrågorna, som ju är ett av de områden där EU verkligen kan uträtta något positivt?
Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur piratpartiet ska rösta i miljöfrågor? Enligt deras hemsida vill de inte bestämma vilken grupp de ska tillhöra i Europaparlamentet (bortsett från att de inte kommer gå med i främlingsfientliga gruppen). Däremot kommer de att rösta med den gruppen de väljer att gå med i även i andra frågor som ligger utanför piratpartiets politik:
"I gengäld kommer vi att ta råd av gruppen i alla andra frågor, och rösta med gruppen om vi inte har starka skäl mot."
Detta är en rent löjeväckande strategi. Personligen skulle jag aldrig rösta på ett parti om jag inte vet före valet hur de har tänkt sig att rösta i andra frågor än deras kärnfrågor. Och vad är "starka skäl emot"? Hur kommer piratpartiet rösta inför klimatmötet i Köpenhamn i slutet av 2009? Hur kommer de att rösta kring IPPC-direktivets framtid? De olika partigrupperna tycker ju onekligen väldigt olika - men piratpartiet köper tydligen deras linje rakt av om de inte "har starka skäl emot".
Slutligen ett stort grattis till Alingsås som vann en mycket spännande och undehållande handbollsfinal!
Alliansens EU-politik är oenig
Jag blev mycket besviken över Cecilia Malmströms debattartikel i lördagens GP.
Malmström vill framställa Alliansen som enig i sin EU-politik men det är inte hela sanningen. Alliansen är ju faktiskt inte enad i EU utan representerar olika partigrupper. fp + c sitter i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ELDR) medan m + kd sitter i Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED). Dessa bägge grupper voterar inte alltid likadant i Europaparlamentet och att då påstå att man har en enig EU-politik är att lura väljarna!
Jag tycker att det är synnerligen ansvarslöst av EU-ministern att vilseleda väljarna på detta sättet och tycker att det är pinsamt att Malmström uppenbarligen prioriterar bilden av nationell politisk enighet inför nästa riksdagsval framför den seriösa, sakliga debatt om politiken på EU-nivå som så väl behövs inför vårens val till Europaparlamentet.
Malmström vill framställa Alliansen som enig i sin EU-politik men det är inte hela sanningen. Alliansen är ju faktiskt inte enad i EU utan representerar olika partigrupper. fp + c sitter i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ELDR) medan m + kd sitter i Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED). Dessa bägge grupper voterar inte alltid likadant i Europaparlamentet och att då påstå att man har en enig EU-politik är att lura väljarna!
Jag tycker att det är synnerligen ansvarslöst av EU-ministern att vilseleda väljarna på detta sättet och tycker att det är pinsamt att Malmström uppenbarligen prioriterar bilden av nationell politisk enighet inför nästa riksdagsval framför den seriösa, sakliga debatt om politiken på EU-nivå som så väl behövs inför vårens val till Europaparlamentet.
Arne Næss
Filosofen Arne Næss har avlidit i en ålder av nästan 97 år.
Som upphovsman till djupekologin är han en av de viktigaste gröna filosoferna i vår tid.
Bra text om Arne Næss
Intervju med Arne Næss
Elitist javisst!
Det är med stor glädje jag tar emot nyheten att Skolverket och Högskoleverket i samråd antas godkänna 10 nya s.k. "elitklasser".
Vänsterpartiet ställer sig på tvären som vanligt. De hävdar att den avgörande faktorn för lyckade studenter är motivation.
Det är ju just precis därför som "elitklasser" är en bra idé! För hur motiverad blir en elev som redan kan hela gymnasiematten eller redan pratar flytande engelska av att följa undervisning i något som eleven redan kan och klarar det med skolplikt som tvång?
Jag tycker att alla elever borde få möjligheten att tentera av kurser i sådant de redan kan så att de får möjlighet att börja läsa A-kurser på universitetet istället. Samtidigt följer de undervisningen som vanligt i de ämnen där de är "normalbegåvade".
Givetvis ska man också lägga resurser på de elever som har svårt att hänga med i vissa ämnen - men vad är egentligen kostnaden för att låta en begåvad elev byta och läsa med en klass på högre nivå i ett ämne? Klassen finns ju redan och undervisningen sker ju redan - det handlar bara om god vilja och schemaläggning för att få det att fungera!
Läs gärna mer hos MENSA: http://www.mensa.se/content/view/45/94/
Vänsterpartiet ställer sig på tvären som vanligt. De hävdar att den avgörande faktorn för lyckade studenter är motivation.
Det är ju just precis därför som "elitklasser" är en bra idé! För hur motiverad blir en elev som redan kan hela gymnasiematten eller redan pratar flytande engelska av att följa undervisning i något som eleven redan kan och klarar det med skolplikt som tvång?
Jag tycker att alla elever borde få möjligheten att tentera av kurser i sådant de redan kan så att de får möjlighet att börja läsa A-kurser på universitetet istället. Samtidigt följer de undervisningen som vanligt i de ämnen där de är "normalbegåvade".
Givetvis ska man också lägga resurser på de elever som har svårt att hänga med i vissa ämnen - men vad är egentligen kostnaden för att låta en begåvad elev byta och läsa med en klass på högre nivå i ett ämne? Klassen finns ju redan och undervisningen sker ju redan - det handlar bara om god vilja och schemaläggning för att få det att fungera!
Läs gärna mer hos MENSA: http://www.mensa.se/content/view/45/94/
Plan B 3.0
Lester Brown's Plan B 3.0 gratis på nätet - läs den!
http://www.earth-policy.org/
http://www.earth-policy.org/
Kritiken mot SJ har spårat ur
SJ har de senaste månaderna fått ta emot en oproportionell mängd obefogad kritik.
SJ:s nya prissystem är inget unikt utan liknar i mångt och mycket det system som såväl SAS som lågprisbolagen har haft i flera år. Ingen har mig veterligen klagat på att man inte kan räkna med att boka en flygresa för under hundralappen samma dag som man reser. Tvärtom är flygresenärerna i regel mycket medvetna om att det gäller att boka i tid om man inte vill betala flera tusen kronor för resan. Mig veterligen har det inte heller varit någon folkstorm mot att man kan tvingas till krångliga byten eller avlägsna flygplatser när man flyger, men SJ ska tydligen stå till svars för att man använder en internetbaserad sökmotor som kan ta fram alternativ som folk inte tycker om. Dessutom ska SJ tydligen stå till svars för att de som bokar på internet gynnas prismässigt trots att internetbokningar är billigare i snart sagt samtliga branscher idag.
Personligen tycker jag att SJ:s nya system fungerar utmärkt! Jag får alltid lägsta möjliga pris och de gånger jag har rest i sommar har jag vid alla utom ett tillfälle lyckats få biljetter för 99 kr, även med X2000. Sista Minuten finns dessutom fortfarande kvar för dem som letar. SJ har maxpriser på sina sträckor och dem som inte kan planera sin tillvaro och inte vill betala för en ombokningsbar biljett (vilken av naturliga skäl är dyrare eftersom SJ måste reservera sig för möjligheten att man vill åka med ett fullbelagt tåg) får ta den smällen.
Vid det enda tillfället mitt SJ-tåg varit försenat i år (maskinfel) satte man snabbt in ersättningsbussar varför vi inte blev mer än 1h sena till slut. Dessutom gav resegarantin mig en resecheck motsvarande beloppet jag hade betalt för den försenade resan. Viss försening bör man alltid räkna med när man är ute och reser.
Om SJ ska vara ett avreglerat, vinstmaximerande privat bolag eller ett statligt, reglerat monopol som har ett allmänintresse att tillgodose är en politisk fråga och inget som SJ själva beslutar om. SJ har tyvärr inte så mycket de kan göra åt förseningarna heller eftersom det är en politisk fråga om man vill skjuta till mer pengar för att bygga ut och underhålla järnvägsnätet eller om man ska satsa på förbifarter och flygplatser i Stockholm istället.
Vänligen sikta rätt nästa gång och ställ politikerna till svars istället!
SJ:s nya prissystem är inget unikt utan liknar i mångt och mycket det system som såväl SAS som lågprisbolagen har haft i flera år. Ingen har mig veterligen klagat på att man inte kan räkna med att boka en flygresa för under hundralappen samma dag som man reser. Tvärtom är flygresenärerna i regel mycket medvetna om att det gäller att boka i tid om man inte vill betala flera tusen kronor för resan. Mig veterligen har det inte heller varit någon folkstorm mot att man kan tvingas till krångliga byten eller avlägsna flygplatser när man flyger, men SJ ska tydligen stå till svars för att man använder en internetbaserad sökmotor som kan ta fram alternativ som folk inte tycker om. Dessutom ska SJ tydligen stå till svars för att de som bokar på internet gynnas prismässigt trots att internetbokningar är billigare i snart sagt samtliga branscher idag.
Personligen tycker jag att SJ:s nya system fungerar utmärkt! Jag får alltid lägsta möjliga pris och de gånger jag har rest i sommar har jag vid alla utom ett tillfälle lyckats få biljetter för 99 kr, även med X2000. Sista Minuten finns dessutom fortfarande kvar för dem som letar. SJ har maxpriser på sina sträckor och dem som inte kan planera sin tillvaro och inte vill betala för en ombokningsbar biljett (vilken av naturliga skäl är dyrare eftersom SJ måste reservera sig för möjligheten att man vill åka med ett fullbelagt tåg) får ta den smällen.
Vid det enda tillfället mitt SJ-tåg varit försenat i år (maskinfel) satte man snabbt in ersättningsbussar varför vi inte blev mer än 1h sena till slut. Dessutom gav resegarantin mig en resecheck motsvarande beloppet jag hade betalt för den försenade resan. Viss försening bör man alltid räkna med när man är ute och reser.
Om SJ ska vara ett avreglerat, vinstmaximerande privat bolag eller ett statligt, reglerat monopol som har ett allmänintresse att tillgodose är en politisk fråga och inget som SJ själva beslutar om. SJ har tyvärr inte så mycket de kan göra åt förseningarna heller eftersom det är en politisk fråga om man vill skjuta till mer pengar för att bygga ut och underhålla järnvägsnätet eller om man ska satsa på förbifarter och flygplatser i Stockholm istället.
Vänligen sikta rätt nästa gång och ställ politikerna till svars istället!
Förnedrings-tv
Man kan förstås tycka att vuxna människor själva borde inse konsekvenserna av att ställa upp i den här typen av förnedrings-tv.
Problemet är emellertid att när deltagaren väl sitter i stolen och får en "obekväm" fråga (vilket Kanal 5 naturligtvis kommer göra allt som står i deras makt för att utsätta deltagaren för) - så finns ingen återvändo. Ingen utväg. Alla alternativ är dåliga.
1. Svara ärligt, och få det oönskade svaret bekräftat av detektorn?
2. Ljuga, men ändå få lögnen bekräftad av detektorn + missa chansen att vinna pengar?
3. Gå ur stolen - förvisso med mer heder i behåll för att man sätter en gräns för hur billigt man säljer sig till Kanal 5 - men likväl med allas misstankar om varför deltagaren inte ville svara på en så "enkel" fråga? Hade inte deltagaren något att dölja? Var deltagaren rädd för att "sanningen" skulle komma fram?
Tyvärr så ser jag bara en utväg - att inte ställa upp och inte titta på den här typen av program. För vill vi verkligen låta Kanal 5, Pontus Gårdinger och en lögndetektor vara urtolkare för vad som är "sanning" för oss? Vill vi verkligen låta dem projicera sin syn på etik och moral på oss? Är det inte i längden bättre att vuxna människor får lösa sina förtroendekonflikter själva utan en given förnedring i det offentliga vardagsrummet?
Kanske är det på sin plats att påminna om ett gammalt ordspråk: sanning är en tve-hövdad häst.
Mer om sport, flyg och visum
I årets upplaga av Champions Leauge ska två engelska lag för första gången mötas i final. Problemet är emellertid att finalen spelas i Moskva, dit det krävs både dyra flygbiljetter och tidskrävande visum för att åka. Mats Ahdrian i Frölunda borde nog ta detta som en välbehövlig tankeställare innan han genomför sina episka planer om ett utträde ur Elitserien till förmån för KHL.
"Förutom tidsbristen när det gäller visum är också flygbiljetterna från Moskva till London mycket dyra, omkring 1500 pund, motsvarande 18000 svenska kronor."
Aftonbladet
"Förutom tidsbristen när det gäller visum är också flygbiljetterna från Moskva till London mycket dyra, omkring 1500 pund, motsvarande 18000 svenska kronor."
Aftonbladet
Vi subventionerar - de flyger
Äntligen vågar man lyfta fram subventionen av flygplatserna i media. Många landsortskommuner sätter prestige i att ha en egen flygplats även om det inte finns efterfrågan för att möta en sådan eller redan finns en befintlig flygplats inom 1 timmes resväg. Samtidigt har Ryan Air sina skattesubventionerade flygplatser i Göteborg och Skavsta för att de är för fina för att samsas med de andra flygbolagen på Landvetter och Arlanda. Inte undra på att Ryan Air kan erbjuda låga biljettpriser när det är vi skattebetalare som subventionerar dem med helt egna flygplatser!
Subventionerna för flygplatsen i Torsby uppgår till hela 4.764 kr per passagerare och resa - vilket motsvarar priset för en taxiresa till Stockholm. Detta är naturligtvis rent vansinne! Vilket politiskt parti vågar föreslå att flyget ska få bära sig på marknadsmässiga grunder? Vilket politiskt parti vågar föreslå en satsning på höghastighetståg istället?
Kazakhstan greatest country in the world
Även om man ikväll kan glädjas över fina resultat från västkustlagen på fotbollsfronten så skäms jag just nu över att hålla på Frölunda Indians!
Mats Ahdrian föreslår att Frölunda ska lämna Elitserien för spel mot lag från Lettland, Vitryssland och Kazakhstan. Frölunda borde istället lägga sin energi på att hitta ett fungerande spel så att de kan prestera nästa säsong, för jag börjar snarare ana att Ahdrian räds nykomlingen Rögle. Ahdrian glömmer en viktig sak. Det är inte vad han vill som räknas för Frölunda - utan vad publiken vill. Om publiken hellre vill se klassiska "derbyn" mot HV71 eller spännande uppstickare som Skellefteå och Rögle än lag från forna Sovjetstater - även om de senare säkert kan ha en bättre kvalitét på spelet - så är det också de gamla klassiska lagen som kommer att bringa störst biljettintäkter.
Kanske finns det supportrar som uppskattar att kunna åka på bortamatcher i Karlstad eller Jönköping i slutspelet? Kanske finns det supportrar som inte vill åka på bortamatcher i ett land som i princip är en diktatur (Vitryssland) och dessutom behöva betala för ett dyrt visum (Ryssland, Vitryssland, Kazakhstan) för att få åka dit? Kanske ligger det i sakens natur att vi inte heller kan vänta oss en anstormning av bortasupportrar från ovan nämnda länder? Får de visum i Sverige? Har de råd att betala för en slutspelsmatch i Scandinavium?
Nej, det hela verkar föga genomtänkt!
Tänk om vi istället kunde få se de svenska talangerna i Elitserien och Frölunda innan de drar till NHL? För inte så länge sedan hade Frölunda den filosofin med en berömvärd ungdomssatsning. Personligen blev jag överlycklig över att Rögle på ett bragdartat sätt lyckades gå upp i Elitserien. Det bevisar att det inte bara är plånboken som styr och att det fortfarande finns folkrörelselag med hjärta som kan klara sig upp i högsta serien. Elitserien bör snarare utökas med 2 lag till. I nuläget är den inget annat än ett skämt - derbygrupper och ojämnt antal möten är föga sportsligt och det är uppenbart att syftet framförallt är att tjäna pengar. Men vem vill se ett 50-tal seriematcher som inte betyder särskilt mycket när det ändå är i slutspelet som det avgörs?
Very nice! How much?
