Alliansen har stulit min väljarmakt
Partiernas valmanifest anses av statsvetare vara det mest pålitliga sättet att förutspå vad som kommer att hända nästa mandatperiod. Professor Henrik Oscarsson går på sin blogg till och med så långt som att föreslå att partimanifesten bör distribueras till alla hushåll. Jag anser därför att det är bekymmersamt ur ett demokratiperspektiv att moderaterna inte går till val på ett eget partimanifest samtidigt som deras tre samarbetspartier presenterar egna partimanifest. Moderaterna nöjer sig helt enkelt med alliansens valmanifest, till skillnad från de tre samarbetspartierna.
I ett försök att bringa klarhet i varför kontaktade jag moderaternas valstuga på internet och fick svar från en politisk sektreterare hos moderaterna. Min fråga var:
"Varför har ni till skillnad från era tre samarbetspartier inget eget valmanifest, utan använder Alliansens valmanifest? Vad innebär det för samarbetet? Kan t.ex. kd sänka fastighetsskatten när det inte står i Alliansmanifestet?"
En politisk sekreterare i moderaterna svarade som följer:
"Hej och tack för ditt mejl,
Är man störst måste man vara snäll för att hålla ihop samarbetet.
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har en starkare påverkan på samarbetet
per procent väljare än vad vi har men eftersom vi är stora får vi ändå in mycket av vår politik i det gemensamma valmanifestet. Det är viktigt för dem att kunna påverka i sina profilfrågor och valresultatet kommer även att påverka fördelningen av ministerposter och det påverkar alla de hundratals vardagsärendena i olika frågor som kommer när man regerar. Om något är extra viktigt för dig och vår allianskamrater har en bättre politik än den vi har gör det skillnad att rösta på dem.
Sedan känns det självklart att vi moderater är bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar.
Vi har ofta lokala valmanifest i landsting och kommuner eftersom det där finns väldigt många praktiska frågor och olika idéer som passar på olika orter."
Hur snälla moderaterna egentligen är mot sina samarbetspartier finns skäl att kritiskt granska. Göteborgsposten har gjort just det och presenterade tidigare en lång lista på förslag från centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet som moderaterna sagt nej till:
* Lagen om anställningsskydd (Las) vill de tre småpartierna luckra upp ytterligare. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet har varit ivrigast förespråkare för att avskaffa värnskatten - en skatt på utbildning anser fp. Moderaterna säger nej.
* Fp och c vill att Rut-avdraget skall utvidgas för äldre pensionärer, så att 75 procent av kostnaden är avdragsgill för människor som är äldre än 75 år. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet vill förstatliga skolan. Moderaterna säger nej. Skolpersonal tål inte några stora reformer.
* Kristdemokraterna vill fördubbla vårdnadsbidraget till 6000 kronor och tvinga alla kommuner att införa det. Moderaterna säger nej till båda förslagen.
* Andreas Carlgren (c) vill att Vattenfall i första hand skall göra sig av med sina kolkraftverk. Moderaterna säger nej.
* Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgiften. Bara om andra länder inom EU gör det och om statskassan tål det säger moderaterna.
För drygt en månad sedan angav Anders Borg (m) att reformutrymmet för 2011 var cirka 10 miljarder kronor. I moderaternas värld är närmare 8 miljarder kronor redan intecknade. Är det några ytterligare reformer inom välfärden som det stora allianspartiet lyssnar till bör handla om utbildningslinjen. Det har Reinfeldt och Borg sagt så många gånger att alliansens övriga partiledningar inte kan ha missat det. (GP 19/8 s. 44)
Jag har i ärlighetens namn svårt att se hur det "gör skillnad" att rösta på något av de andra allianspartierna när det svart på vitt är så tydligt att moderaterna inte bara har makten att - redan före valet -bestämma vilka av de andra partiernas förslag som kan accepteras och samtidigt gå till val på ett alliansmanifest där moderaterna har i stort sett fullständigt inflytande över den ekonomiska politiken eftersom det enligt moderaterna själva är "självklart" att moderaterna är "bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar." Samtidigt är det alltså för att "vara snäll" som moderaterna kör över sina samarbetspartier i flera av deras hjärtefrågor.
Anledningen till att moderaterna går till val utan eget valmanifest torde vara uppenbar:
Moderaterna behöver inget eget valmanifest eftersom moderaterna är Alliansen.
Det är kristdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet som tvingas ta de tuffa kompromisserna som enligt statsvetaren Henrik Oscarsson kan leda till att de "riskerar att devalvera sitt unika bidrag till svensk politik." (GP 22/8 s. 9)
Som jag tidigare har skrivit tycker jag att blockpolitiken så som den tar sig uttryck i Alliansen är ett hån mot demokratin. Det skulle vara fullt möjligt att vänta till efter valet med att bilda en borgerlig regering om väljarna hade gett allianspartierna mandat att göra så och i proportion efter hur stora mandat de olika borgerliga partierna hade tilldelats av väljarna.
Just nu pekar mycket mot att inget av blocken får egen majoritet. Det är kanske inte så konstigt. Henrik Oscarsson skriver att "historiskt sett har blocköverskridande regeringar varit väldigt populära när väljarna själva önskat. Det beror på att 25 till 33 procent av svenskarna placerar sig själva i mitten ideologiskt. Då är det inte så konstigt att man önskar sig mittenregeringar." (GP 22/8 s. 9)
Problemet med Alliansen är emellertid att de borgerliga politikerna inte har frågat väljarna. Allianspolitikerna har istället själva bestämt att vi ska ha två block - två lag. Och plötsligt var det där tredje alternativet som nästan var tredje svensk - alltså lika många som röstar på moderaterna respektive socialdemokraterna - helst vill ha om de själva fick bestämma borta. Jag vill inte ha ett tvåpartisystem. Jag vill ha tillbaka min väljarmakt.
I ett försök att bringa klarhet i varför kontaktade jag moderaternas valstuga på internet och fick svar från en politisk sektreterare hos moderaterna. Min fråga var:
"Varför har ni till skillnad från era tre samarbetspartier inget eget valmanifest, utan använder Alliansens valmanifest? Vad innebär det för samarbetet? Kan t.ex. kd sänka fastighetsskatten när det inte står i Alliansmanifestet?"
En politisk sekreterare i moderaterna svarade som följer:
"Hej och tack för ditt mejl,
Är man störst måste man vara snäll för att hålla ihop samarbetet.
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har en starkare påverkan på samarbetet
per procent väljare än vad vi har men eftersom vi är stora får vi ändå in mycket av vår politik i det gemensamma valmanifestet. Det är viktigt för dem att kunna påverka i sina profilfrågor och valresultatet kommer även att påverka fördelningen av ministerposter och det påverkar alla de hundratals vardagsärendena i olika frågor som kommer när man regerar. Om något är extra viktigt för dig och vår allianskamrater har en bättre politik än den vi har gör det skillnad att rösta på dem.
Sedan känns det självklart att vi moderater är bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar.
Vi har ofta lokala valmanifest i landsting och kommuner eftersom det där finns väldigt många praktiska frågor och olika idéer som passar på olika orter."
Hur snälla moderaterna egentligen är mot sina samarbetspartier finns skäl att kritiskt granska. Göteborgsposten har gjort just det och presenterade tidigare en lång lista på förslag från centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet som moderaterna sagt nej till:
* Lagen om anställningsskydd (Las) vill de tre småpartierna luckra upp ytterligare. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet har varit ivrigast förespråkare för att avskaffa värnskatten - en skatt på utbildning anser fp. Moderaterna säger nej.
* Fp och c vill att Rut-avdraget skall utvidgas för äldre pensionärer, så att 75 procent av kostnaden är avdragsgill för människor som är äldre än 75 år. Moderaterna säger nej.
* Folkpartiet vill förstatliga skolan. Moderaterna säger nej. Skolpersonal tål inte några stora reformer.
* Kristdemokraterna vill fördubbla vårdnadsbidraget till 6000 kronor och tvinga alla kommuner att införa det. Moderaterna säger nej till båda förslagen.
* Andreas Carlgren (c) vill att Vattenfall i första hand skall göra sig av med sina kolkraftverk. Moderaterna säger nej.
* Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgiften. Bara om andra länder inom EU gör det och om statskassan tål det säger moderaterna.
För drygt en månad sedan angav Anders Borg (m) att reformutrymmet för 2011 var cirka 10 miljarder kronor. I moderaternas värld är närmare 8 miljarder kronor redan intecknade. Är det några ytterligare reformer inom välfärden som det stora allianspartiet lyssnar till bör handla om utbildningslinjen. Det har Reinfeldt och Borg sagt så många gånger att alliansens övriga partiledningar inte kan ha missat det. (GP 19/8 s. 44)
Jag har i ärlighetens namn svårt att se hur det "gör skillnad" att rösta på något av de andra allianspartierna när det svart på vitt är så tydligt att moderaterna inte bara har makten att - redan före valet -bestämma vilka av de andra partiernas förslag som kan accepteras och samtidigt gå till val på ett alliansmanifest där moderaterna har i stort sett fullständigt inflytande över den ekonomiska politiken eftersom det enligt moderaterna själva är "självklart" att moderaterna är "bäst på sådant som jobb och ekonomiskt ansvar." Samtidigt är det alltså för att "vara snäll" som moderaterna kör över sina samarbetspartier i flera av deras hjärtefrågor.
Anledningen till att moderaterna går till val utan eget valmanifest torde vara uppenbar:
Moderaterna behöver inget eget valmanifest eftersom moderaterna är Alliansen.
Det är kristdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet som tvingas ta de tuffa kompromisserna som enligt statsvetaren Henrik Oscarsson kan leda till att de "riskerar att devalvera sitt unika bidrag till svensk politik." (GP 22/8 s. 9)
Som jag tidigare har skrivit tycker jag att blockpolitiken så som den tar sig uttryck i Alliansen är ett hån mot demokratin. Det skulle vara fullt möjligt att vänta till efter valet med att bilda en borgerlig regering om väljarna hade gett allianspartierna mandat att göra så och i proportion efter hur stora mandat de olika borgerliga partierna hade tilldelats av väljarna.
Just nu pekar mycket mot att inget av blocken får egen majoritet. Det är kanske inte så konstigt. Henrik Oscarsson skriver att "historiskt sett har blocköverskridande regeringar varit väldigt populära när väljarna själva önskat. Det beror på att 25 till 33 procent av svenskarna placerar sig själva i mitten ideologiskt. Då är det inte så konstigt att man önskar sig mittenregeringar." (GP 22/8 s. 9)
Problemet med Alliansen är emellertid att de borgerliga politikerna inte har frågat väljarna. Allianspolitikerna har istället själva bestämt att vi ska ha två block - två lag. Och plötsligt var det där tredje alternativet som nästan var tredje svensk - alltså lika många som röstar på moderaterna respektive socialdemokraterna - helst vill ha om de själva fick bestämma borta. Jag vill inte ha ett tvåpartisystem. Jag vill ha tillbaka min väljarmakt.
Politikerna får betala för att de tar väljarnas makt
Det allra mest intressanta som Professor Olof Ruin visar genom artikeln i DN är att det på intet sätt är självklart att valet står mellan två alternativ: Alliansen och en rödgrön opposition. Mycket kan hända: sd, pp och f! kan komma in i riksdagen, c och kd kan åka ur riksdagen, s kan göra ett katastrofval samtidigt som mp av allt att döma blir Sveriges tredje största parti. Att det står mellan en "Allians för Sverige" och en rödgrön opposition är alltså inte vad väljarna själva verkar vilja ha utan vad politikerna har föredragit för att säkra sin egen makt utan att behöva fråga väljarna först vad de egentligen tycker.
Olof Ruin föreslår till och med att mp kan bilda en egen minoritetsregering som växlar stöd mellan de bägge blocken. Detta ska nog snarast ses som en professors virtuosa uppvisning i teoretiska resonemang än ett realistiskt alternativ men jag tror ändå att det ligger något i det. Många borgerliga väljare ser nog hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Mona Sahlin och många vänsterväljare ser säkert hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Fredrik Reinfeldt. Så långt verkar det inte helt orimligt faktiskt.
En socialliberal mittenregering med mp+fp+c var under diskussion i samband med valet 2002 - den gången fegade Maud Olofsson ur eftersom hon hade lagt så mycket prestige i samarbetet med de borgerliga. Frågan är vilka krav mp skulle ställa på c och fp denna gången med tanke på att de ligger mycket längre ifrån varandra i miljöfrågor idag än de gjorde 2002?
Alternativet att bägge "blocken" erkänner varandra hoppas jag verkligen att vi slipper se. Det är 10 partier som har en realistisk chans att komma in i riksdagen. Det är tio partier som gör upp om regeringsmakten - inte två. Intressant att Olof Ruin uppmärksammar att ett valsystem med majoritetsval i enmanskretsar vore att föredra om man velat ha två partier. Han har förstås rätt. Men lika rätt har han i att vi inte har ett sådant valsystem i Sverige och att vi inte heller vill ha det. Jag tror att alla svenskar är eniga om att det är viktigt att nya partier kan komma in i riksdagen om ett behov uppstår och det är politikernas ansvar att förstå att den risken finns om de inte förvaltar sitt förtroende.
Om Alliansen inte vinner valet 2010 med ensam majoritet tror jag att det kommer att få katastrofala följder för mittenpartierna i Alliansen. Väljarna vet inte längre var de står - är moderaterna det nya arbetarpartiet längst till vänster? Är folkpartiet de nya konservativa (moderaterna) längst till höger? Är de fortfarande liberaler? Är centern det nya folkpartiet som anammat nyliberala idéer? Vad tycker deras kärnväljare på landsbygden om det? Gagnar det dem? Och vad tycker dem som röstat på centern som det borgerliga miljöalternativet om deras omställning i miljöfrågor - både kärnkraft och Vattenfallskandalen? Och kd - de har slutat öppet uttala de konservativa frågor som de normalt haft stöd för och istället gett sig på kultursidorna. Vinner man verkligen väljare på det? Vilka är egentligen "verklighetens folk"? Klarar "verklighetens folk" inte av att läsa kultursidor själva och är de inte intresserade av sakliga argument istället för populistiska floskler som Göran Hägglunds PR-konsulter har återvunnit från Ny Demokrati och Sarah Palin? Hur vet Göran Hägglund att det är "verklighetens folk" han träffar och tycker "verklighetens folk" att Göran Hägglund står stadigt med bägge fötterna i "verkligheten"?
Samtidigt går s långt åt höger med den impopulära Sahlin vid rodret och många väljare är med all rätt förvirrade. Jag tror att en räddning för borgerligheten kan bli att ta steget fullt ut och göra om Alliansen till vad de redan försöker framstå som - ett enigt politiskt alternativ - ett enda parti. Första steget är nog att c går ihop med kd eller fp för att rädda c och kd från 4%-spärren och behålla makten. Frågan är vad väljarna tycker om det?
Vad man kan konstatera av det här är att man tar stora risker som politiker när man försöker ta makt från väljarna genom att minska väljarnas alternativ före valet istället för att acceptera väljarnas utslag i valet och därefter bilda sina allianser. Det är som upplagt för missnöje och väljarflykt till andra partier.
Olof Ruin föreslår till och med att mp kan bilda en egen minoritetsregering som växlar stöd mellan de bägge blocken. Detta ska nog snarast ses som en professors virtuosa uppvisning i teoretiska resonemang än ett realistiskt alternativ men jag tror ändå att det ligger något i det. Många borgerliga väljare ser nog hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Mona Sahlin och många vänsterväljare ser säkert hellre Maria Wetterstrand som statsminister än Fredrik Reinfeldt. Så långt verkar det inte helt orimligt faktiskt.
En socialliberal mittenregering med mp+fp+c var under diskussion i samband med valet 2002 - den gången fegade Maud Olofsson ur eftersom hon hade lagt så mycket prestige i samarbetet med de borgerliga. Frågan är vilka krav mp skulle ställa på c och fp denna gången med tanke på att de ligger mycket längre ifrån varandra i miljöfrågor idag än de gjorde 2002?
Alternativet att bägge "blocken" erkänner varandra hoppas jag verkligen att vi slipper se. Det är 10 partier som har en realistisk chans att komma in i riksdagen. Det är tio partier som gör upp om regeringsmakten - inte två. Intressant att Olof Ruin uppmärksammar att ett valsystem med majoritetsval i enmanskretsar vore att föredra om man velat ha två partier. Han har förstås rätt. Men lika rätt har han i att vi inte har ett sådant valsystem i Sverige och att vi inte heller vill ha det. Jag tror att alla svenskar är eniga om att det är viktigt att nya partier kan komma in i riksdagen om ett behov uppstår och det är politikernas ansvar att förstå att den risken finns om de inte förvaltar sitt förtroende.
Om Alliansen inte vinner valet 2010 med ensam majoritet tror jag att det kommer att få katastrofala följder för mittenpartierna i Alliansen. Väljarna vet inte längre var de står - är moderaterna det nya arbetarpartiet längst till vänster? Är folkpartiet de nya konservativa (moderaterna) längst till höger? Är de fortfarande liberaler? Är centern det nya folkpartiet som anammat nyliberala idéer? Vad tycker deras kärnväljare på landsbygden om det? Gagnar det dem? Och vad tycker dem som röstat på centern som det borgerliga miljöalternativet om deras omställning i miljöfrågor - både kärnkraft och Vattenfallskandalen? Och kd - de har slutat öppet uttala de konservativa frågor som de normalt haft stöd för och istället gett sig på kultursidorna. Vinner man verkligen väljare på det? Vilka är egentligen "verklighetens folk"? Klarar "verklighetens folk" inte av att läsa kultursidor själva och är de inte intresserade av sakliga argument istället för populistiska floskler som Göran Hägglunds PR-konsulter har återvunnit från Ny Demokrati och Sarah Palin? Hur vet Göran Hägglund att det är "verklighetens folk" han träffar och tycker "verklighetens folk" att Göran Hägglund står stadigt med bägge fötterna i "verkligheten"?
Samtidigt går s långt åt höger med den impopulära Sahlin vid rodret och många väljare är med all rätt förvirrade. Jag tror att en räddning för borgerligheten kan bli att ta steget fullt ut och göra om Alliansen till vad de redan försöker framstå som - ett enigt politiskt alternativ - ett enda parti. Första steget är nog att c går ihop med kd eller fp för att rädda c och kd från 4%-spärren och behålla makten. Frågan är vad väljarna tycker om det?
Vad man kan konstatera av det här är att man tar stora risker som politiker när man försöker ta makt från väljarna genom att minska väljarnas alternativ före valet istället för att acceptera väljarnas utslag i valet och därefter bilda sina allianser. Det är som upplagt för missnöje och väljarflykt till andra partier.
PP väljer gröna gruppen
Grattis alla pirater till ett klokt val! Ser fram emot ett bra och spännande samarbete mellan mp och pp i den gröna gruppen i EP!
Valets mest patetiska valfråga
Folkpartiets valkampanj förbryllar mig.
Marit Paulsen pratar sig varm om att vi ska införa euron i Sverige. Det kan man tycka vad man vill om. Min invändning är att folkpartiet har gjort en litet men ack så viktigt misstag:
Man har glömt i vilket parlament som beslut om euron tas.
Det är i valet till Europaparlamentet man driver frågan men det är bara Sveriges Riksdag (eller möjligen EU-domstolen eftersom vi saknar formellt undantag) som har mandat att fatta beslut om Sverige ska införa euron eller ej.
Man börjar ju undra: har folkpartiets europaparlamentskandidater så dålig koll att de inte ens vet vilket parlament som fattar beslut om euron? eller är det helt enkelt så att folkpartiet utgår från att vi väljare inte förstår det men ändå röstar på dem eftersom de förmedlar någon sorts EU-eufori som vi ska ryckas med i av bara farten - trots att de inte lovar någonting?
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är värst?
Folkpartiet vill framstå som det mest EU-vänliga partiet men bland dem som har någorlunda koll på hur EU fungerar framstår de istället som det överlägset mest EU-okunniga partiet. Grattis!
Ett parti som går till val på "fred i Europa" (vilket parti vill ha "krig i Europa"?) och avskaffande av jordbrukssubventionerna - en fråga som jag tror att alla svenska partier driver hårt. Enda skillnaden är att Marit Paulsen lovar att avskaffa jordbrukssubventionerna inom 5 år. Det lovade hon förra gången också - de är fortfarande kvar. Hur många gånger ska folk låta sig luras? När får vi väljare politiker som driver de frågor som vi förtjänar: sakfrågor?
Min röst kommer inte gå till folkpartiet! Den ger jag bara till partier som driver konkreta sakfrågor.
Jag värderar nämligen att man vid varje val kan följa upp hur dem man röstade på senaste valet har förvaltat förtroendet.
Att som sin profilfråga gå ut med att man vill införa euron i Sverige i dyr TV-reklam inför valet till Europaparlamentet torde vara tidernas överlägset mest patetiska valfråga. För har det någonsin hänt tidigare att ett politiskt parti gått till val på en fråga som parlamentet man vill röstas in i inte har mandat att besluta i?
Marit Paulsen pratar sig varm om att vi ska införa euron i Sverige. Det kan man tycka vad man vill om. Min invändning är att folkpartiet har gjort en litet men ack så viktigt misstag:
Man har glömt i vilket parlament som beslut om euron tas.
Det är i valet till Europaparlamentet man driver frågan men det är bara Sveriges Riksdag (eller möjligen EU-domstolen eftersom vi saknar formellt undantag) som har mandat att fatta beslut om Sverige ska införa euron eller ej.
Man börjar ju undra: har folkpartiets europaparlamentskandidater så dålig koll att de inte ens vet vilket parlament som fattar beslut om euron? eller är det helt enkelt så att folkpartiet utgår från att vi väljare inte förstår det men ändå röstar på dem eftersom de förmedlar någon sorts EU-eufori som vi ska ryckas med i av bara farten - trots att de inte lovar någonting?
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är värst?
Folkpartiet vill framstå som det mest EU-vänliga partiet men bland dem som har någorlunda koll på hur EU fungerar framstår de istället som det överlägset mest EU-okunniga partiet. Grattis!
Ett parti som går till val på "fred i Europa" (vilket parti vill ha "krig i Europa"?) och avskaffande av jordbrukssubventionerna - en fråga som jag tror att alla svenska partier driver hårt. Enda skillnaden är att Marit Paulsen lovar att avskaffa jordbrukssubventionerna inom 5 år. Det lovade hon förra gången också - de är fortfarande kvar. Hur många gånger ska folk låta sig luras? När får vi väljare politiker som driver de frågor som vi förtjänar: sakfrågor?
Min röst kommer inte gå till folkpartiet! Den ger jag bara till partier som driver konkreta sakfrågor.
Jag värderar nämligen att man vid varje val kan följa upp hur dem man röstade på senaste valet har förvaltat förtroendet.
Att som sin profilfråga gå ut med att man vill införa euron i Sverige i dyr TV-reklam inför valet till Europaparlamentet torde vara tidernas överlägset mest patetiska valfråga. För har det någonsin hänt tidigare att ett politiskt parti gått till val på en fråga som parlamentet man vill röstas in i inte har mandat att besluta i?
Piratpartiet = "No opinion"
Skulle du vilja rösta på ett parti som inte har någon åsikt i de här frågorna?
källa: http://www.euprofiler.eu/party/287/-1/1
Welfare, family and health - No opinion
Finances and taxes - No opinion
Economy and work - No opinion
Environment, transport and energy - No opinion
Foreign policy - No opinion
Jag är ledsen, men jag har en åsikt i alla dessa frågorna. Jag inte rösta på ett parti som låter andra partier bestämma i de här frågorna. Kan du?
Finances and taxes - No opinion
Economy and work - No opinion
Environment, transport and energy - No opinion
Foreign policy - No opinion
Jag är ledsen, men jag har en åsikt i alla dessa frågorna. Jag inte rösta på ett parti som låter andra partier bestämma i de här frågorna. Kan du?
källa: http://www.euprofiler.eu/party/287/-1/1
Alliansens EU-politik är oenig
Jag blev mycket besviken över Cecilia Malmströms debattartikel i lördagens GP.
Malmström vill framställa Alliansen som enig i sin EU-politik men det är inte hela sanningen. Alliansen är ju faktiskt inte enad i EU utan representerar olika partigrupper. fp + c sitter i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ELDR) medan m + kd sitter i Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED). Dessa bägge grupper voterar inte alltid likadant i Europaparlamentet och att då påstå att man har en enig EU-politik är att lura väljarna!
Jag tycker att det är synnerligen ansvarslöst av EU-ministern att vilseleda väljarna på detta sättet och tycker att det är pinsamt att Malmström uppenbarligen prioriterar bilden av nationell politisk enighet inför nästa riksdagsval framför den seriösa, sakliga debatt om politiken på EU-nivå som så väl behövs inför vårens val till Europaparlamentet.
Malmström vill framställa Alliansen som enig i sin EU-politik men det är inte hela sanningen. Alliansen är ju faktiskt inte enad i EU utan representerar olika partigrupper. fp + c sitter i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ELDR) medan m + kd sitter i Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED). Dessa bägge grupper voterar inte alltid likadant i Europaparlamentet och att då påstå att man har en enig EU-politik är att lura väljarna!
Jag tycker att det är synnerligen ansvarslöst av EU-ministern att vilseleda väljarna på detta sättet och tycker att det är pinsamt att Malmström uppenbarligen prioriterar bilden av nationell politisk enighet inför nästa riksdagsval framför den seriösa, sakliga debatt om politiken på EU-nivå som så väl behövs inför vårens val till Europaparlamentet.
Elitist javisst!
Det är med stor glädje jag tar emot nyheten att Skolverket och Högskoleverket i samråd antas godkänna 10 nya s.k. "elitklasser".
Vänsterpartiet ställer sig på tvären som vanligt. De hävdar att den avgörande faktorn för lyckade studenter är motivation.
Det är ju just precis därför som "elitklasser" är en bra idé! För hur motiverad blir en elev som redan kan hela gymnasiematten eller redan pratar flytande engelska av att följa undervisning i något som eleven redan kan och klarar det med skolplikt som tvång?
Jag tycker att alla elever borde få möjligheten att tentera av kurser i sådant de redan kan så att de får möjlighet att börja läsa A-kurser på universitetet istället. Samtidigt följer de undervisningen som vanligt i de ämnen där de är "normalbegåvade".
Givetvis ska man också lägga resurser på de elever som har svårt att hänga med i vissa ämnen - men vad är egentligen kostnaden för att låta en begåvad elev byta och läsa med en klass på högre nivå i ett ämne? Klassen finns ju redan och undervisningen sker ju redan - det handlar bara om god vilja och schemaläggning för att få det att fungera!
Läs gärna mer hos MENSA: http://www.mensa.se/content/view/45/94/
Vänsterpartiet ställer sig på tvären som vanligt. De hävdar att den avgörande faktorn för lyckade studenter är motivation.
Det är ju just precis därför som "elitklasser" är en bra idé! För hur motiverad blir en elev som redan kan hela gymnasiematten eller redan pratar flytande engelska av att följa undervisning i något som eleven redan kan och klarar det med skolplikt som tvång?
Jag tycker att alla elever borde få möjligheten att tentera av kurser i sådant de redan kan så att de får möjlighet att börja läsa A-kurser på universitetet istället. Samtidigt följer de undervisningen som vanligt i de ämnen där de är "normalbegåvade".
Givetvis ska man också lägga resurser på de elever som har svårt att hänga med i vissa ämnen - men vad är egentligen kostnaden för att låta en begåvad elev byta och läsa med en klass på högre nivå i ett ämne? Klassen finns ju redan och undervisningen sker ju redan - det handlar bara om god vilja och schemaläggning för att få det att fungera!
Läs gärna mer hos MENSA: http://www.mensa.se/content/view/45/94/
Kritiken mot SJ har spårat ur
SJ har de senaste månaderna fått ta emot en oproportionell mängd obefogad kritik.
SJ:s nya prissystem är inget unikt utan liknar i mångt och mycket det system som såväl SAS som lågprisbolagen har haft i flera år. Ingen har mig veterligen klagat på att man inte kan räkna med att boka en flygresa för under hundralappen samma dag som man reser. Tvärtom är flygresenärerna i regel mycket medvetna om att det gäller att boka i tid om man inte vill betala flera tusen kronor för resan. Mig veterligen har det inte heller varit någon folkstorm mot att man kan tvingas till krångliga byten eller avlägsna flygplatser när man flyger, men SJ ska tydligen stå till svars för att man använder en internetbaserad sökmotor som kan ta fram alternativ som folk inte tycker om. Dessutom ska SJ tydligen stå till svars för att de som bokar på internet gynnas prismässigt trots att internetbokningar är billigare i snart sagt samtliga branscher idag.
Personligen tycker jag att SJ:s nya system fungerar utmärkt! Jag får alltid lägsta möjliga pris och de gånger jag har rest i sommar har jag vid alla utom ett tillfälle lyckats få biljetter för 99 kr, även med X2000. Sista Minuten finns dessutom fortfarande kvar för dem som letar. SJ har maxpriser på sina sträckor och dem som inte kan planera sin tillvaro och inte vill betala för en ombokningsbar biljett (vilken av naturliga skäl är dyrare eftersom SJ måste reservera sig för möjligheten att man vill åka med ett fullbelagt tåg) får ta den smällen.
Vid det enda tillfället mitt SJ-tåg varit försenat i år (maskinfel) satte man snabbt in ersättningsbussar varför vi inte blev mer än 1h sena till slut. Dessutom gav resegarantin mig en resecheck motsvarande beloppet jag hade betalt för den försenade resan. Viss försening bör man alltid räkna med när man är ute och reser.
Om SJ ska vara ett avreglerat, vinstmaximerande privat bolag eller ett statligt, reglerat monopol som har ett allmänintresse att tillgodose är en politisk fråga och inget som SJ själva beslutar om. SJ har tyvärr inte så mycket de kan göra åt förseningarna heller eftersom det är en politisk fråga om man vill skjuta till mer pengar för att bygga ut och underhålla järnvägsnätet eller om man ska satsa på förbifarter och flygplatser i Stockholm istället.
Vänligen sikta rätt nästa gång och ställ politikerna till svars istället!
SJ:s nya prissystem är inget unikt utan liknar i mångt och mycket det system som såväl SAS som lågprisbolagen har haft i flera år. Ingen har mig veterligen klagat på att man inte kan räkna med att boka en flygresa för under hundralappen samma dag som man reser. Tvärtom är flygresenärerna i regel mycket medvetna om att det gäller att boka i tid om man inte vill betala flera tusen kronor för resan. Mig veterligen har det inte heller varit någon folkstorm mot att man kan tvingas till krångliga byten eller avlägsna flygplatser när man flyger, men SJ ska tydligen stå till svars för att man använder en internetbaserad sökmotor som kan ta fram alternativ som folk inte tycker om. Dessutom ska SJ tydligen stå till svars för att de som bokar på internet gynnas prismässigt trots att internetbokningar är billigare i snart sagt samtliga branscher idag.
Personligen tycker jag att SJ:s nya system fungerar utmärkt! Jag får alltid lägsta möjliga pris och de gånger jag har rest i sommar har jag vid alla utom ett tillfälle lyckats få biljetter för 99 kr, även med X2000. Sista Minuten finns dessutom fortfarande kvar för dem som letar. SJ har maxpriser på sina sträckor och dem som inte kan planera sin tillvaro och inte vill betala för en ombokningsbar biljett (vilken av naturliga skäl är dyrare eftersom SJ måste reservera sig för möjligheten att man vill åka med ett fullbelagt tåg) får ta den smällen.
Vid det enda tillfället mitt SJ-tåg varit försenat i år (maskinfel) satte man snabbt in ersättningsbussar varför vi inte blev mer än 1h sena till slut. Dessutom gav resegarantin mig en resecheck motsvarande beloppet jag hade betalt för den försenade resan. Viss försening bör man alltid räkna med när man är ute och reser.
Om SJ ska vara ett avreglerat, vinstmaximerande privat bolag eller ett statligt, reglerat monopol som har ett allmänintresse att tillgodose är en politisk fråga och inget som SJ själva beslutar om. SJ har tyvärr inte så mycket de kan göra åt förseningarna heller eftersom det är en politisk fråga om man vill skjuta till mer pengar för att bygga ut och underhålla järnvägsnätet eller om man ska satsa på förbifarter och flygplatser i Stockholm istället.
Vänligen sikta rätt nästa gång och ställ politikerna till svars istället!
Vi subventionerar - de flyger
Äntligen vågar man lyfta fram subventionen av flygplatserna i media. Många landsortskommuner sätter prestige i att ha en egen flygplats även om det inte finns efterfrågan för att möta en sådan eller redan finns en befintlig flygplats inom 1 timmes resväg. Samtidigt har Ryan Air sina skattesubventionerade flygplatser i Göteborg och Skavsta för att de är för fina för att samsas med de andra flygbolagen på Landvetter och Arlanda. Inte undra på att Ryan Air kan erbjuda låga biljettpriser när det är vi skattebetalare som subventionerar dem med helt egna flygplatser!
Subventionerna för flygplatsen i Torsby uppgår till hela 4.764 kr per passagerare och resa - vilket motsvarar priset för en taxiresa till Stockholm. Detta är naturligtvis rent vansinne! Vilket politiskt parti vågar föreslå att flyget ska få bära sig på marknadsmässiga grunder? Vilket politiskt parti vågar föreslå en satsning på höghastighetståg istället?
Den statliga resebyrån - nu med garanti
Det är utmärkt att det föreslås att resenärerna själva ska få betala för evakueringen - skattebetalarna ska inte behöva betala för andras risker i utlandet. Däremot är jag skeptisk till hur lyckat det är att göra staten skyldig att evakuera resenärer. Någonstans går en gräns där resenären faktiskt har ett eget ansvar.
Många populära turistorter är i praktiken kontrollerade av diktaturer (t.ex. Thailand, Kina) eller kontrollerade av maffian (t.ex. delar av Bulgarien och Italien). Givetvis ska ambassaderna bistå så gott de kan och UD ska naturligtvis upplysa och informera resenärerna om riskerna - men det är deras egna bedömningar att åka till länderna och då måste de också själva förstå att det inte är detsamma som att semestra hemma i Sverige. Turister tror att de genom sin charterresa är försäkrade mot alla sorters risker, att det därför är en självklarhet att de ska ha minst samma rättigheter som hemma i Sverige. Men faktum är att de faktiskt åker till andra länder med andra lagar dit den svenska lagen inte når. Därför är det enligt min mening orimligt att kräva att staten ska ha skyldighet att evakuera svenska medborgare.
Än mer absurt blir det hela när man tydligen ska utreda "katastrofmedicinska räddningsinsatser vid stora olyckor med många skadade svenskar i utlandet". Det visar tydligt dubbelmoralen i det statliga ansvaret. Gärna katastrofmedicin - så länge svenskar drabbas. Hjälp dem i svenssonparadisen i Thailand men strunta i de ödelagda byarna i Indonesien och Sri Lanka. Nu finns det snart på papper också!
Avslutar med att citera Zygmunt Bauman:
"Det finns ytterigare en metafor som lämpar sig för det postmoderna livet: turisten. [...] Turisten betalar för sin frihet; rätten att nonchalera lokala intressen och känslor, rätten att skapa sin egen väv av innebörder, erhåller de i en kommersiell transaktion. Friheten kommer genom ett avtal, mängden frihet beror enbart på förmågan att betala, och när den väl har köpts blir den en rätt som turisten högljutt kan kräva, söka nå genom landets domstolar och hoppas få tillfredställd och skyddad. [...] Den högtidliga charmen i ett sådant liv kommer med det högtidliga löftet om att den fysiska närheten inte ska råka i oordning och övergå i moralisk närhet. Särskilt i turistens fall är garantin närmast idiotsäker. Han har förhandsbetalt från friheten från moraliska förpliktelser; i utrustningen för charterresan ligger den förebyggande medicinen mot samvetskval alldeles intill pillren mot flygsjuka."
Äntligen!
Jag är mycket glad att Maria Wetterstrand har ändrat sig i EU-frågan och jag stöder fullt ut Wetterstrands linje att Sverige behöver delta i EU-samarbetet för att på ett effektivt sätt bekämpa de brådskande klimatproblemen!
- Vi i miljöpartiet har sagt att vi vill bygga upp en ny organisation som kan ta tag i miljöfrågorna, men en sådan organisation kräver tid och vi har inte längre den tiden när det gäller klimatet. Det EU som finns i dag har instrumenten för att arbeta med klimatfrågor och de har visat att de är beredda att använda dem, säger Maria Wetterstrand.
Det stora problemet med EU är det demokratiska underskottet - där endast Parlamentet är folkvalt medan Ministerrådet och Kommissionen i praktiken kan fatta beslut som inte har någon demokratisk förankring.
Ett annat dilemma är att EG-domstolen har fått en starkare makt än vad den själv egentligen önskar. EG-domstolen är tänkt att ha en skyddande inverkan för att säkerställa att igen diskriminering sker i bl.a. individers och företags rättigheter mellan de olika medlemsstaterna - men t.ex. kan Direkt Effekt och Förhandsavgöranden ofta åberopas för att indirekt ifrågasätta nationella lagar - vilket kan leda till just den konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt som EG-rätten in i det längsta vill undvika.
Ett tydligt exempel på detta är EMU-samarbetet - där det är oklart om Sverige ens har juridisk makt att stå utanför EMU samtidigt som vi är medlemmar i EU. Genom en "tyst överenskommelse" mellan regeringen och EU kan dock Sverige se till att de inte uppfyller inträdeskraven till EMU samtidigt som EU inte lyfter frågan - då bägge parter inser att det är en starkt laddad politisk fråga som ingen av parterna i nuläget har något intresse av att driva (Calmforsutredningen, som försökte utröna om Sverige är bunden av att delta i EMU genom EU-medlemskapet, är t.ex. gjord av statsvetare och ekonomer och tar därför paradoxalt främst hänsyn till dessa aspekter trots att den juridiska aspekten torde vara helt avgörande för om Sverige är med i EMU eller inte - Professor Ulf Bernitz hävdar t.ex. att Sverige genom sina åtaganden i samband med EU-valet redan har förbundit sig till att delta i EMU).
Jag tror att Miljöpartiet vinner större och bredare trovärdighet genom att aktivt bedriva en konstruktiv, kritisk politik för hur man kan förändra EU i en mer demokratisk riktning och använda EU som ett medel i kampen mot miljöproblemen än genom att istället hoppas på att en annan, ännu ej existerande, internationell organisation ska lösa problemen. Vi har inte den tiden - och även om det är en mycket lång väg, med många EG-rättsliga hinder - så är det i nuläget mer konstruktivt att försöka reformera EU än att arbeta efter någon slags "norsk modell" där vi står utanför men ändå är med.
Genom EU-samarbetet har vi en unik möjlighet att påverka de nya medlemsstaterna och hjälpa till att ställa om deras industrier i en mer miljövänlig rikting (t.ex. genom att reformera EU:s jordbrukspolitik så att den inte subvensionerar den miljöförstöring som det polska jordbruket är en del av, utan istället hjälper dem att ställa om i en hållbar riktning). Dessutom har vi inom EU makten att ställa krav på icke-EU-stater som vill handla med oss. T.ex. finns redan restriktioner inom EU på svavelutsläpp i sjötrafiken och med en importskatt för koldioxidutsläpp på varor som importeras till EU-länder så skulle vi också på ett effektivt sätt kunna komma åt och ge dem ett tydligt ekonomiskt incitament för att minska deras utsläpp trots att deras nationers regimer inte gör det. Miljöpartiet kan genom ett aktivt deltagande ta ställning för utsläppsrättssytemet - som redan existerar men måste bli mycket strängare om det ska få någon reell ekonomisk effekt! Sverige är dessutom alldeles för dåliga på att utnyttja de möjligheter som t.ex. EU:s Life-program ger till stöd för miljöverksamhet och med ett Miljöparti som aktivt agerar i dessa frågor så skulle vi ha mycket att vinna.
En konstruktiv lösning vore att Miljöpartiet satsar på en tydligare samordning av den gröna politiken på europanivå - även om detta i flera avseenden kan skilja sig från miljöpartiets nationella linje - för att tillsammans med andra nationers gröna agera enigt i European Green Party och därigenom kunna agera kraftfullare i de viktigaste gröna frågorna.
Jag har själv en postmodern världsuppfattning och tror att det är omöjligt att nå total enighet globalt - olika egenintressen och värderingar kommer alltid att splittra mänskligheten, men jag menar ändå att om man på demokratisk väg vill ha något att säga till om i andra länders politik - så är detta inte försvarbart att göra utan att de samtidigt får ha något att säga till om i vår politik. Fördelen är ju att vi faktiskt kan förändra över nationsgränserna och nå internationella överenskommelser där FN har misslyckats.
Ingvar Carlsson sammanfattar det hela klokt och insiktsfullt i sin självbiografi 'Så tänkte jag':
"Hur skulle vi ideologiskt kunna motivera att inte vara med och utveckla politiken? Vi trodde ju på politikens möjligheter inom Sveriges gränser. Varför skulle den göra halt där? Var inte internationalismen viktigare?"
Som jag ser det har Miljöpartiet allt att vinna på att aktivt försöka förändra genom EU - jag hoppas därför att majoriteten av miljöpartisterna också tycker så eftersom miljöpartiet då äntligen kan driva en konstruktiv och tuff miljöpolitik även i EU!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=746972
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=746972
Det är synd om Johan
Johan Norberg har skrivit många böcker i sitt liv. Trots detta får han inga mediekramar av kulturredaktionen på Dagens Nyheter. Förvisso kan Norberg gå till den minimala rättsstatens domstol (som endast bevakar rätten till fria val och äganderätten). Frågan är om denna skulle finna att DN har gjort våld på Johans fria vilja? För att vara "kränkt" är väl inte skäl nog att fälla DN? Hur skulle det se ut? Det liknar ju statligt överförmyndande - att staten bestämmer om Johan är kränkt eller inte!
Det är alltså synd om Johan, men jag har ett litet förslag som kanske kan hjälpa honom!
Jag föreslår att han startar en egen tidning med en egen kulturredaktion som han själv bär kostnaderna för tills dess att konsumenterna upptäcker hans radikala kulturidéer och genom sitt fria val väljer att göra dem lönsamma. Kan själv!
Men på en fungerande marknad produceras ju ingenting som ingen vill betala för.
Och finns det inte stöd för Norbergs idéer är de alltså inte marknadseffektiva - deras marknadsvärde är för lågt.
Och det är ju inte särskilt bra, för kultur som inte är lönsam på egna marknadsmässiga grunder är väl inte existensberättigad?
http://www.expressen.se/kultur/1.1052661/kulturhaveri-norberg
Primärvalen i USA
Den svenska debatten handlar paradoxalt nog om en kvinna eller en svart man ska bli USA:s nästa president.
Som om inte alla de vita, medelålders männen hos republikanerna skulle ha någon chans?
Dessutom förminskar svensk media därigenom debatten till just den sorts medial personvalskampanj som man annars säger sig ogilla med USA. Roligare hade varit att läsa om vad de faktiska kandidaterna tänker föra för politik.
Eftersom jag inte är amerikan finns det två områden som är viktiga för mig att få veta hur den blivande presidenten kommer att agera; utrikespolitik och miljö.
För att reda ut vad kandidaterna tycker där svensk media brukar gå bet så sökte jag mig till amerikanska LCV, som har granskat alla kandidaternas miljöpolitik.
Bilden är tydlig - generellt för demokrater en mer progressiv miljöpolitik än republikaner, men det finns också avgörande skillnader mellan de olika kandidaterna inom partierna!
Både Hilary Clinton (90%) och Barack Obama (96%) är förvisso duktiga enligt LCV, men deras resultat ska också ses ur amerikanskt perspektiv - de ställer lägre krav i USA än vi gör i Europa ur miljösynpunkt och Obama backar även han i flera viktiga frågor. Obama går dock längre än Clinton, som framstår som en teknikoptimist snarare än någon som verkligen vill ta de tunga besluten. Clinton gör precis lagom mycket för att inte behöva svartmålas som oengagerad i frågan, men hon lovar heller inte mindre än hon måste.
Den som "borde" vinna USA-valet, men som naturligtvis inte har skuggan av en chans, är Dennis Kucinich. Läs igenom hans program och förbluffas! Man trodde inte att det var möjligt för en demokratisk kandidat att visa upp en så hög grad av civilkurage. För miljö, mot krig och för en ansvarsfull utrikespolitik.
Nu har tyvärr inte Kucinich skuggan av en chans, men likväl är det bra att han ställer upp. Kanske kan han bygga en plattform inför framtida val där han har en större chans att utmana på allvar.
Mitt Romney och Mike Huckabee säger sig förvisso vara villiga att minska CO2-utsläppen till 2050, men ingen av dem har antytt i vilken omfattning och Romney är inte beredd att minska utsläppen såvida inte även alla andra länder också gör det - vilket i praktiken låser fast möjligheterna eftersom länder som Kina och Indien ogärna vill släppa ut mindre än USA. Rudy Giuliani har inte ens tagit ställning i frågan, vilket i sig säger ganska mycket eftersom han omöjligt kan ha undgått frågans vikt. Men ibland är det smartare att inte kommentera sin ställning än att faktiskt tala om vad man (inte) vill göra...
De senaste två presidentvalen har media tutat i oss att en sådan babian som George W. Bush inte skulle kunna bli vald. Bägge gångerna hade de fel. Eftersom vi utgår från att ingen vill rösta på republikanerna eftersom deras politik har litet stöd i Sverige så luras vi att tro att de amerikanska väljarna tänker likadant. Det gör de inte.
Oavsett vem av Clinton och Obama som blir demokraternas presidentkandidat så får de en tuff match mot republikanerna. Clinton kommer att beskyllas för att vara en del av etablissemanget, föra samma politik som Bill Clinton och därigenom få stå till svars för hans politik. Obama kommer att anklagas för att ha för lite erfarenhet, ha tvivelaktig bakgrund och dessutom kommer han att avsiktigt att förväxlas med Usama bin Laden. Min gissning är att det är betydligt fler demokrater som avstår från att rösta om kandidaten är kvinna/svart än antalet republikaner som i någon sorts broder/systerskaplig välvilja skulle glömma alla sina värderingar och plötsligt rösta på demokraterna (det låter som ett resonemang a.la. Nordkorea...).
Följden blir alltså att Republikanerna nog kommer att ha ett visst överläge. Därför är det egentligen viktigare att ingen av de värsta republikanska kandidaterna representerar dem i presidentvalet än om Clinton eller Obama representerar demokraterna! Jag skulle föredra John McCain! Hans miljöpolitik och utrikespolitik får förvisso Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt att se ut som miljöaktivister och trädkramare i jämförelse, men alternativen är värre.
McCain har åtminstone varit i krig och vet vad det är han beslutar om. Dessutom inser han att den globala uppvärmningen är ett problem och är beredd att agera. Redan där är han tyvärr bättre än Romney och Giuliani.
Efter en ditintills lyckad kampanj förlorade McCain oväntat mot Bush i just South Carolina sist det begav sig. Låt oss hoppas att han har bättre lycka denna gången.
Återstår sedan att se om Ralph Nader hoppar in som en joker när primärvalen är avslutade.
Drömscenariot vore att det står mellan McCain, Obama och Nader. Men sannolikt kommer den republikanska kandidat som blir vald också att bli president.
League of Conservation Voters. - läs själv och avgör.
Lite av varje
Jag blir alltid lika upprörd när media ställer offentlig förvaltning till svars.
Denna gången är det Marcus Birro som skriker högst.
Någon gång måste folk lära sig att det är POLITIKER som bär ansvar för förvaltningen. De stiftar de lagar som förvaltningen följer och de ger förvaltningen uppgifter i hur de ska bedriva sin verksamhet. Och att vår nuvarande regering förändrar det sociala skyddsnätet kan väl inte ha gått er förbi oavsett vad ni tycker om det?
Gå och klaga hos era politiker, eller engagera er själva politiskt, men sluta anklaga förvaltarna. De utför bara det jobb som politkerna har tilldelat dem! Om ni anser att deras beslut är felaktiga - gå då till domstol, inte till media!
För tänk efter några sekunder - hur skulle samhället egentligen fungera om förvaltarna INTE följde lagen utan godtyckligt avgjorde efter eget tycke i fall till fall?
En annan upprörande nyhet i skymundan är att Regeringen diskuterar en satsning på ca 500 miljoner/år under 5 år på att stödja GM:s bilindustri.
Nu kommer visserligen en del av dessa anslag miljöforskning inom bilindustrin tillgodo, men man bryter fortfarande inte sibilismens självförstärkande system, varför rekyleffekten även i framtiden sannolikt kommer att äta upp de miljövinster som tekniska förbättringar ger. Alliansen har tagit ställning i miljödebatten - de är teknikoptimister och vågar inte se roten till problemen!
Hur vore det om man istället investerade motsvarande summor i förnyelsebar energi istället? Hur försvarar Regeringen att man satsar så mycket pengar på bilindustri i multinationella storföretaget GM i proportion till vad man investerar i att stödja svensk miljöteknikforskning i svenska företag?
Samtidigt tvingas SJ säga nej till resenärer eftersom spåren inte räcker till. Det handlar enbart om politisk vilja!Alliansen tar inte sitt ansvar. Trots en stark efterfrågan från konsumenterna kan Alliansen ändå inte tillgodose dem med större satsningar på underhåll av befintlig järnväg och dubbelspår. På kontinenten har de redan snabbtåg som får X2000 att verka som en gammal traktor i jämförelse. När får vi riktiga snabbtåg i Sverige? Stockholm-Hamburg 4h? Någon?
Och nu är det dags för GMO/kloningsdebatten. Som vanligt präglas den av en fundamental okunskap i vad GMO och kloning egentligen är. Som vanligt präglas den av en lika fundamental okunskap om hur traditionell växtförädling går till och dess risker. Kontentan blir alltså - som vanligt - att man diskuterar hurvida det är farligt att äta GMO/klonad mat.
Vem som helst med ett godkänt betyg i högstadie-biologin borde veta att maten är uppbyggd på samma sätt oavsett om man manipulerar generna genom GMO/kloning eller om man manipulerar dem genom traditionell växtförädling (som är allmänt accepterad och grunden till att vi har de växter vi har idag).
Skillnaden är att traditionell växtförädling och avling av djur sker under mer kaotiska former där man genom flera korsningar hoppas på att nå likartade resultat, men att man i väldigt liten grad har kontroll över vilken produkt man får och många oönskade korsningar riskerar att ställa om balansen i ekosystemen. Utan växtförädling hade vi inte haft många grönsaker på tallriken idag...
Detta känner naturligtvis jordbruksminister Erlandsson till, men samtidigt inser han att den svenska opinionen inte är redo.
Vad man egentligen borde diskutera är de ekologiska effekterna! För det finns en fara i att GMO släpps ut okontrollerat i ekosystem som inte är förberedda på en plötsligt mycket motståndskraftigare växt/djur. Detta förskjuter den ekologiska balansen och kan ge svårförutsägbara konsekvenser för andra arter som kan utrotas när den nya - förädlade - arten plötsligt kan klara sig bättre än tidigare.
Aftonbladet når nya bottennivåer... Deras TV-intervju med Original Gangsters Dano Acar är bland det mest meningslösa reportage med verklighetsanknytning som jag sett i media. Det finns tusen frågor som varit intressanta att ställa (även om jag kan förstå att Acar är smart nog att neka AB ett svar på dem) - och det enda de får ur honom är att hans medlemmar inte begår våldtäkter på kvinnor, barn eller gamla. Men så bra då? Behövde ni spåra upp honom i Turkiet bara för att fråga det? Det är ingen hemlighet att de har en sådan kodex...
Denna gången är det Marcus Birro som skriker högst.
Någon gång måste folk lära sig att det är POLITIKER som bär ansvar för förvaltningen. De stiftar de lagar som förvaltningen följer och de ger förvaltningen uppgifter i hur de ska bedriva sin verksamhet. Och att vår nuvarande regering förändrar det sociala skyddsnätet kan väl inte ha gått er förbi oavsett vad ni tycker om det?
Gå och klaga hos era politiker, eller engagera er själva politiskt, men sluta anklaga förvaltarna. De utför bara det jobb som politkerna har tilldelat dem! Om ni anser att deras beslut är felaktiga - gå då till domstol, inte till media!
För tänk efter några sekunder - hur skulle samhället egentligen fungera om förvaltarna INTE följde lagen utan godtyckligt avgjorde efter eget tycke i fall till fall?
En annan upprörande nyhet i skymundan är att Regeringen diskuterar en satsning på ca 500 miljoner/år under 5 år på att stödja GM:s bilindustri.
Nu kommer visserligen en del av dessa anslag miljöforskning inom bilindustrin tillgodo, men man bryter fortfarande inte sibilismens självförstärkande system, varför rekyleffekten även i framtiden sannolikt kommer att äta upp de miljövinster som tekniska förbättringar ger. Alliansen har tagit ställning i miljödebatten - de är teknikoptimister och vågar inte se roten till problemen!
Hur vore det om man istället investerade motsvarande summor i förnyelsebar energi istället? Hur försvarar Regeringen att man satsar så mycket pengar på bilindustri i multinationella storföretaget GM i proportion till vad man investerar i att stödja svensk miljöteknikforskning i svenska företag?
Samtidigt tvingas SJ säga nej till resenärer eftersom spåren inte räcker till. Det handlar enbart om politisk vilja!Alliansen tar inte sitt ansvar. Trots en stark efterfrågan från konsumenterna kan Alliansen ändå inte tillgodose dem med större satsningar på underhåll av befintlig järnväg och dubbelspår. På kontinenten har de redan snabbtåg som får X2000 att verka som en gammal traktor i jämförelse. När får vi riktiga snabbtåg i Sverige? Stockholm-Hamburg 4h? Någon?
Och nu är det dags för GMO/kloningsdebatten. Som vanligt präglas den av en fundamental okunskap i vad GMO och kloning egentligen är. Som vanligt präglas den av en lika fundamental okunskap om hur traditionell växtförädling går till och dess risker. Kontentan blir alltså - som vanligt - att man diskuterar hurvida det är farligt att äta GMO/klonad mat.
Vem som helst med ett godkänt betyg i högstadie-biologin borde veta att maten är uppbyggd på samma sätt oavsett om man manipulerar generna genom GMO/kloning eller om man manipulerar dem genom traditionell växtförädling (som är allmänt accepterad och grunden till att vi har de växter vi har idag).
Skillnaden är att traditionell växtförädling och avling av djur sker under mer kaotiska former där man genom flera korsningar hoppas på att nå likartade resultat, men att man i väldigt liten grad har kontroll över vilken produkt man får och många oönskade korsningar riskerar att ställa om balansen i ekosystemen. Utan växtförädling hade vi inte haft många grönsaker på tallriken idag...
Detta känner naturligtvis jordbruksminister Erlandsson till, men samtidigt inser han att den svenska opinionen inte är redo.
Vad man egentligen borde diskutera är de ekologiska effekterna! För det finns en fara i att GMO släpps ut okontrollerat i ekosystem som inte är förberedda på en plötsligt mycket motståndskraftigare växt/djur. Detta förskjuter den ekologiska balansen och kan ge svårförutsägbara konsekvenser för andra arter som kan utrotas när den nya - förädlade - arten plötsligt kan klara sig bättre än tidigare.
Aftonbladet når nya bottennivåer... Deras TV-intervju med Original Gangsters Dano Acar är bland det mest meningslösa reportage med verklighetsanknytning som jag sett i media. Det finns tusen frågor som varit intressanta att ställa (även om jag kan förstå att Acar är smart nog att neka AB ett svar på dem) - och det enda de får ur honom är att hans medlemmar inte begår våldtäkter på kvinnor, barn eller gamla. Men så bra då? Behövde ni spåra upp honom i Turkiet bara för att fråga det? Det är ingen hemlighet att de har en sådan kodex...
Köpstopp - en liberal idé, inget vänsterspöke!
Imorgon är det Köpfria Dagen/Buy Nothing Day, (BND) och jag tänker självklart delta!
Över bloggsfären försöker liberala högerbloggar måla ut BND som ett vänsterspöke.
Jag håller inte alls med!
Ökad handel skapar ökat välstånd - men det är paradoxalt nog också däri problemet ligger!
Vårt välstånd är nämligen beroende av en mycket hög, ekologiskt ohållbar konsumtionsnivå, om jag inte missminner mig består USA:s BNP till ca 70% av konsumtion. Om vi slutar konsumera på denna höga nivå riskerar världsekonomin att ta rejält med stryk - Om vi fortsätter konsumera på samma sätt som idag riskerar våra ekosystem att kollapsa och vi kan glömma framtida välfärd.
För vad händer med världsekonomin när människor inte längre har samma möjligheter att konsumera som idag? När oljan är slut och vi inte längre kan producera, transportera och därmed konsumera varor i samma omfattning som idag? Vad gör vi då? Därför är BND en nyttig dag av eftertanke. Att tänka över vilka val vi gör och vilka vi inte behöver göra?
Buy Nothing Day är ingen vänsterrörelse! Jag är själv INTE vänster, men tänker ändå delta.
Det är en manifestation som visar på konsumenternas makt, för nog tror väl även liberaler på konsumenternas makt? Nog anser väl liberaler att en fungerande marknad bygger på att konsumenterna gör kloka val och väljer de för dem bäst anpassade produkterna?
Nog förtjänar väl då konsumenterna respekt?
Precis som den religiöse använder fastan som en tid för eftertanke och tacksamhet anser jag att det är sunt att använda BND som en tid för eftertanke och tacksamhet inför att vi trots allt har möjligheten att själva välja vad vi vill konsumera och därmed påverka företagens produktion.
Precis som vi i de demokratiska valen påminner de politiska partierna om att de är våra folkvalda representanter så kan vi genom BND en gång varje år påminna företagen om att vi är deras konsumenter och därmed också uppdragsgivare.
Precis som politikerna tvingas ta våra åsikter på allvar för att få förnyat förtroende måste alltså företagen ta våra konsumtionsval på allvar för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Och precis som inför valen bör vi fundera över vilka varor vi vill ge fortsatt förtroende och vilka som vi kanske helst borde klara oss utan. För är det inte så att vi i första hand shoppar för vår egen skull? Tänker vi verkligen över att vår upphörda konsumtion kan göra att folk tvingas gå från sina jobb? Om vi nu tänker på det, varför tänker vi då inte också på att vår konsumtion kan leda till att folk tvingas jobba under vidriga arbetsförhållanden och att den kan förstöra vår gemensamma miljö?
Att vi alla då gemensamt påminner företagen om att det är vi som bestämmer vad vi vill köpa och därmed vad som blir lönsamt för dem att producera - inte de som bestämmer vad vi vill köpa! Det tycker jag bara är sunt!
Om vi alla tar oss denna dag varje år till att tänka över vad vi konsumerar? Varför? Av vilka köper vi det? Hur producerar de det? Kunde vi välja alternativ som var bättre än dem vi väljer idag även om de kanske skulle kosta lite mer? Jag tycker att det tål att tänkas på!
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1321491.ab
Svenskt Näringsliv gråter ut i Aftonbladet. Notera att Arnegård Hansen inte nämner hur vår konsumtion ska främja nya tekniska innovationer när hon och hennes lobbyorganisationer i själva verket hellre ser en kortsiktigt lönsam ekonomi byggd på fossila bränslen. Var är Svenskt Näringslivs ansvar i miljöfrågan? Hur räddar vi världen genom att överkonsumera kortsiktigt? Vad blir konsekvenserna för oss alla när de ändliga naturresurserna är slut?
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1321491.ab
Svenskt Näringsliv gråter ut i Aftonbladet. Notera att Arnegård Hansen inte nämner hur vår konsumtion ska främja nya tekniska innovationer när hon och hennes lobbyorganisationer i själva verket hellre ser en kortsiktigt lönsam ekonomi byggd på fossila bränslen. Var är Svenskt Näringslivs ansvar i miljöfrågan? Hur räddar vi världen genom att överkonsumera kortsiktigt? Vad blir konsekvenserna för oss alla när de ändliga naturresurserna är slut?
Måste alla yrken ha Universitetsexamen?
Nog för att utbildning är något positivt, men våra folkvalda bör bestämma sig för vad det vill med sin högre utbildning. För detta är inte främst en fråga om äldrevården, utan en fråga om et utbildningssystems misslyckande!
Det är studenterna som tar hela risken inklusive inte allt för förmånliga mångåriga studielån och idag är inte längre högre studier en garant för högre lön som betalar av lånen. Om alla samhällsmedborgare ska ha mångåriga högskole/universitetsstudier så bör staten ta sitt ansvar och förse studenterna med värdiga studievillkor. För i ärlighetens namn - varför gå en mångårig utbildning inom vård när lönen och arbetsvillkoren är så dåliga som de är?
Att få vill läsa omvårdnad på gymnasiet är inte heller särskilt underligt.
Eftersom utbildningen leder till en dålig akademisk kompetens som i praktiken diskvalificerar till högre akademiska studier - skulle man någon gång i livet ångra sig - så väljer säkert många ungdomar istället att vikariera i äldrevården och plugga ett "säkrare" gymnasieprogram eftersom de vet att de ändå kan få jobb i vården längre fram. Att Alliansen dessutom vill försämra möjligheterna till vuxenutbildning är ingenting som gynnar dem som faktiskt valt att studera på omvårdnadsprogrammet då det blir svårare för dem att läsa in högskolekompetens i vuxen ålder om de skulle ångra sig.
Maria Larssons förslag om formell validering av kunskap är dock alldeles utmärkt! Jag anser personligen att det borde vara lättare att "tenta av" kurser och därigenom bevisa att man besitter kunskapen som efterfrågas. Idag präglas högskolan fortfarande av en slags lutheransk jantementalitet där studenterna helst ska sitta och lyssna på undervisningen även om de redan besitter kunskapen. Detta skulle i sin tur tvinga upp kraven och värdet på universitetsexamen eftersom kurser som folk lätt kan tenta av devalveras och därmed måste se över sina kunskapskrav för att besitta något värde.
Andra skrämmande exempel på dålig utbildningspolitik är socialdemokraternas vision om en högskola för alla. Det viktiga är att alla har lika möjligheter att studer och utbilda sig till vad de vill - inte att alla kan utbilda sig till vad de vill samtidigt var de vill i landet!
Folkpartiets förslag om flitbonus för dem som direkt tar examen är i praktiken också vansinne. Hur många av mina gamla gymnasiepolare gör idag vad de en gång började plugga? Många började plugga teknik - många slutade istället som läkare. Innebär detta att samhället ska straffa dem för att de tog sig tiden att tänka till ordentligt över vad de verkligen ville?
Eller kanske en kompetenshöjdande sommarkurs i Reklamtidningsutdelning och en kvällskurs i Kundservice i fastfoodbranschen? Inom ett decennium är det säkert verklighet någonstans i Sverige...
Ständigt detta Pensionshyckleri!
DN rapporterar om de bästa PPM-sajterna idag. Det är i sig mycket bra att de följer upp detta. Jag följer själv flera sajter och har med fördel tagit råd av bl.a. Twoship i mitt eget PPM-sparande. Däremot inkluderar jag aldrig fonder som är uppenbart oetiska i mitt sparande, t.ex. Kina eller Rysslandsfonder.
Vad jag dock saknar är den kritiska granskningen av de fonder som går bäst. Ofta är det fonder i Ryssland och Kina som är förkastliga ur ett miljömässigt eller etiskt perspektiv. Det är ganska enkelt att hålla sig uppdaterad om vilka fonder som har med skurkbolag eftersom det står angivet på många ekonomisajter vad fonderna innehåller. Det är också ganska enkelt att hålla sig uppdaterad om vilka mindre berömvärda verksamheter företagen tjänar pengar på. Sedan är det förstås upp till var och en att själv ta ansvar för var man har sina pengar och vad man anser vara etiskt, men spring inte med röd tröja för Burma om ni sparar i fonder som stödjer regimen där!
Jag har skrivit om det förut och tänker fortsätta tills jag ser en ändring i journalistiken: skriv gärna om tillväxtfonderna, men upplys också om vad de faktiskt tjänar pengar på och varför de är så billiga. Det är inte särskilt underligt att underbetalda arbeter i miljömässigt vidriga industrier genererar bättre tillväxt, men hur hållbar och önskvärd är den tillväxten. Jag hoppas att DN ändrar sig och åtminstone kan vara såpass objektiva i fortsättningen att de nämner att det finns etiska problem förknippade med vissa tillväxtfonder.
...och hur ska vi ta oss dit?
Att den här debattartikeln skulle framstå som något annat än utopiskt är tyvärr föga troligt innan Marcopoulos besvarar frågan: och med vilket bränsle ska vi åka dit?
Att vi står inför en omställning från fossila bränslen till hållbara energiformer kan man inte blunda för.
Redan idag har antalet bemannade månexpeditioner minskat kraftigt eftersom de helt enkelt är så fruktansvärt kostsamma och resurskrävande i proportion till vad de faktiskt ger.
Visst kommer det att finnas fossila bränslen som räcker till Mars även 2057 - men kommer de verkligen räcka till att göra det långsiktigt kommersiellt lönsamt att bedriva kolonisation och exploatering av Mars, eller för den delen Månen? Jag betvivlar.
Det viktigaste och mest fundamentala frågan lämnas fortfarande obesvarad: ...och hur ska vi ta oss dit?
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1183311.ab
Att vi står inför en omställning från fossila bränslen till hållbara energiformer kan man inte blunda för.
Redan idag har antalet bemannade månexpeditioner minskat kraftigt eftersom de helt enkelt är så fruktansvärt kostsamma och resurskrävande i proportion till vad de faktiskt ger.
Visst kommer det att finnas fossila bränslen som räcker till Mars även 2057 - men kommer de verkligen räcka till att göra det långsiktigt kommersiellt lönsamt att bedriva kolonisation och exploatering av Mars, eller för den delen Månen? Jag betvivlar.
Det viktigaste och mest fundamentala frågan lämnas fortfarande obesvarad: ...och hur ska vi ta oss dit?
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1183311.ab
Tutankhamuns Förbannelse
Många kommentarer har inkommit efter mitt förra inlägg. Här följer en troende Egyptologs tankar kring publiceringen av bilder med Tutankhamun som mumie i DN och Svd.
"Firstly, I condemn you because of your work related to Tutankhamun (He is our everything).You are a ignoble person.Because , you insult value of humanity. Tutankhamun is living image of God(Amun) and is honour of all humanity.You suppose that insulting Tutankhamun and go down in his value.No No No, you are mistaken.Your this behaviour rising our Tuthankhamun love.And there is a meaningful speech in our country.The dogs like you always bark when they see a worth ( at the same time , like Tutankhamun is the the biggest value for all humantiy).Certainl , you will die a day. I hope, You change your beliefs about islam and Tutankhamun.All in all , your right is anything. Because , you are worthless person...."
Om ni inte förstod allvaret i mitt förra inlägg uppmanar jag er att läsa det en gång till så kanske det klarnar!
DN Svd
För troende är det en kränkning av något heligt
Tidningsredaktörer bör nog betänka sitt etiska ansvar.
Beslutet att publicera Tuthankhamun som mumie har inget budskap, målet är bara att väcka uppseende.
Sveriges och Uppsalas egyptologer är redan en diskriminerad minoritet som utsätts för allvarliga hatbrott som vandalism och misshandel. Att bli förolämpad eller misstänkligjord är en del av vardagen för många egyptologer. Under dessa förhållanden anser jag och många egyptologer med mig att det är oetiskt att publicera eller sprida bilder vilka ytterligare spär på egyptofobin och misstänkliggör egyptologer. De som drabbas är "Nasser" som tar hand om våra gamla, "Ahmad" som kör taxi och "Leila" som pluggar till egyptolog vid Uppsala universitet.
Sverige tillhör nu de länder där man via media tillåts att förolämpa sina invånares och utländska medborgares religiösa övertygelse.
DN Svd
Beslutet att publicera Tuthankhamun som mumie har inget budskap, målet är bara att väcka uppseende.
Sveriges och Uppsalas egyptologer är redan en diskriminerad minoritet som utsätts för allvarliga hatbrott som vandalism och misshandel. Att bli förolämpad eller misstänkligjord är en del av vardagen för många egyptologer. Under dessa förhållanden anser jag och många egyptologer med mig att det är oetiskt att publicera eller sprida bilder vilka ytterligare spär på egyptofobin och misstänkliggör egyptologer. De som drabbas är "Nasser" som tar hand om våra gamla, "Ahmad" som kör taxi och "Leila" som pluggar till egyptolog vid Uppsala universitet.
Sverige tillhör nu de länder där man via media tillåts att förolämpa sina invånares och utländska medborgares religiösa övertygelse.
DN Svd
