Miljöpartiet ligger närmare verkligheten

Ella Bohlin (kd) verkar gå i sin företrädare Anders Wijkmans (kd) fotspår och det är glädjande att hon inte bara har insett utan också öppet vågar erkänna att Alliansens vedertagna klimatpolitik är alltför tunn. I själva verket är Alliansens klimatpolitik på nationell nivå i stort bara en passiv tillämpning av kraven från EU-nivå, inte den proggresiva politik som de själva vill få det att verka som i media. Ella Bohlin har alltså glädjande nog insett just detta och erkänner också att Miljöpartiets klimatpolitik "ligger närmare verkligheten".

"Jag tror ärligt talat att Miljöpartiet ligger närmare verkligheten kring vad som behövs göras."

Vad som irriterar mig är dock att DN ägnar en hel artikel åt Ella Bohlins syn på klimatet men inte ger Carl Schlyter (mp) samma chans att berätta om sin klimatpolitik, den som tydligen både Ella Bohlin och Naturskyddsföreningen anser vara långt mycket bättre än moderaternas.

Enligt Naturskyddsföreningens undersökning är alltså Carl Schlyter (mp) den parlamentariker som mest konsekvent röstar för miljön i Europaparlamentet. Därefter följer Anders Wijkman (kd), Lena Ek (c), Åsa Westerlund (s) och Jens Holm (v).

I strykklass däremot befinner sig både moderaterna och junilistan. "Miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna" sa Fredrik Reinfeldt innan förra riksdagsvalet och det gäller tyvärr fortfarande, även om man gärna vill framstå som miljövänner i media. Att junilistan röstar emot miljön förvånar nog fler. Det visar egentligen bara att EU-medlemskapet inte är svart på vitt. I vissa frågor, som miljön, finns ett behov för beslut på EU-nivå - men bör man verkligen som EU-kritiker rösta på ett parti som vill stanna kvar i EU men inte förmår att rösta på ett förståndigt sätt i miljöfrågorna, som ju är ett av de områden där EU verkligen kan uträtta något positivt?

Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur piratpartiet ska rösta i miljöfrågor? Enligt deras hemsida vill de inte bestämma vilken grupp de ska tillhöra i Europaparlamentet (bortsett från att de inte kommer gå med i främlingsfientliga gruppen). Däremot kommer de att rösta med den gruppen de väljer att gå med i även i andra frågor som ligger utanför piratpartiets politik:

"I gengäld kommer vi att ta råd av gruppen i alla andra frågor, och rösta med gruppen om vi inte har starka skäl mot."


Detta är en rent löjeväckande strategi. Personligen skulle jag aldrig rösta på ett parti om jag inte vet före valet hur de har tänkt sig att rösta i andra frågor än deras kärnfrågor. Och vad är "starka skäl emot"? Hur kommer piratpartiet rösta inför klimatmötet i Köpenhamn i slutet av 2009? Hur kommer de att rösta kring IPPC-direktivets framtid? De olika partigrupperna tycker ju onekligen väldigt olika - men piratpartiet köper tydligen deras linje rakt av om de inte "har starka skäl emot".

Slutligen ett stort grattis till Alingsås som vann en mycket spännande och undehållande handbollsfinal!

Plan B 3.0

Lester Brown's Plan B 3.0 gratis på nätet - läs den!

http://www.earth-policy.org/

Någon får alltid betala

Johanna Paulsson lyfter fram flera intressanta aspekter i konsumtionsdebatten.

Naturligtvis är det idiotiskt att förstöra varor för att bekänna sig till antikonsumismen. Det blir en närmast religiös handling - ett offer. Det man inte vill konsumera är värt att skänka bort.

Konsumtionsproblematiken är ju inte helt oproblematisk - ca 70% av USA:s BNP är beroende av konsumtion samtidigt som det är lika känt att överkonsumtionen innebär att vår livsstil skulle behöva fem jordklot och alltså inte är hållbar - någon kommer att få betala för vår subventionerade överflödskonsumtion - men vi ser inte vem, och utkrävs därmed inget ansvar för våra handlingar. Samtidigt finns en försummad och farligare insikt - vår västerländska konsumtion, livsstil och till och med civilization är inte hållbar på ens medellång sikt.

"Vad vi och andra gör får "bieffekter", "oförutsedda konsekvenser", som kanske omintetgör de goda syften vi kan ha haft och framkallar katastrofer och lidanden som varken vi eller någon annan önskat eller övervägt. Och det kan påverka människor som vi aldrig kommer att se i ansiktet, eftersom vi inte reser långt nog eller lever länge nog. Vi kan skada dem (eller de kan skada oss) av misstag, av okunnighet snarare än med avsikt."

Zygmunt Bauman sammanfattar här "postmoderitetens etiska kris". Och det är just denna som den "intellektuella, borgerliga bohemtrenden" försöker ta ett större ansvar för. Skillnaden mellan vårt samhälle och jordbrukarsamhällen i u-länder är att de senare i större grad ser konsekvenserna av sin konsumtion än vad vi gör. Vi ser ett pris och ett varumärke där billigt pris och starkt varumärke är så överordnade och självklara att vi i allmänhet inte ens reflekterar över varför de är billiga eller hur de lyckats skapa sig ett starkt varumärke och varför vi behöver det varumärket?

Frågan handlar alltså ytterst inte om att välja bort shopping - utan om att ta ansvar för sin konsumtion. En jordbrukare i Afrika kan paradoxalt nog här vara "rikare" än en svensk medelklassintellektuell eftersom jordbrukaren till skillnad från svensken faktiskt har möjlighet att själv genom egen kraft säkerställa sin basala konsumtion - medan den industrialiserade medelklassvensken ofta inte har något annat val än att konsumera för att överleva.
(detta är inget argument mot industrialisering - utan ska ses som en uppmaning till eftertanke)

Att Boorman konstaterar att "även ett märkesfritt liv är ett slags varumärke i ett samhälle där vi inte längre bara köper produkter utan livsstilar" är ju egentligen mitt i prick - varumärket i det industrialiserade samhället blivit en symbol för något annat - värderingar och livsstil. Genom att leva märkesfritt så väljer man medvetet bort att legitimera dessa symbolers makt över mitt jag och min fria vilja. Samtidigt så går det naturligtvis inte att leva utan värderingar eller livsstil - men skillnaden är att man bestämmer den själv genom fria val, för att använda en gammal utnött slogan: KAN SJÄLV!

Värt att notera är att det för många liberaler paradoxalt nog inte finns något som är så provocerande som att välja att inte konsumera. Underförstått - man är fri att nyttja sin fria vilja hur man vill - så länge man väljer att understöda den rådande ordningen och fortsätter att konsumera.

Nej, antikonsumtion hänger istället ihop med en idé på frammarsch, nämligen postmaterialismen. Och att välja bort det materiella som det centrala för identitet, existens, livskvalitét och värde är fortfarande en lika provocerande handling som att vara religiös.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=747252

Metro Hycklar

Metro Göteborg gör idag en stor grej av Klimatkrisen och skriver flera sidor om hur vi medborgare har ett eget moraliskt ansvar att agera nu före dem som inte har modet.

Uppenbarligen hör Metro till den senare kategorin själva då de i samma tidning har ett stort dubbeluppslag om resor till Thailand.

Visst är det positivt att Metro skriver om klimatet, men lev som ni lär och gör t.ex. som DN Resor som anger klimateffekten av resorna de tipsar om.

***

Hela 10% av Sveriges totala utsläpp står turismen för, vilket är dubbelt så mycket som den globala turismen.
Glorian faller på sne hos tidigare så hyllade Lottie Knutsson när hon säger:

"Det är inte branschen som tvingar kunderna att resa längre och längre bort. Efterfrågan styr helt och hållet."

Visst är det efterfrågan som styr, men vilka skapar efterfrågan och ligger på för att måla upp bilden av att man hellre bör semestra i Thailand än svenska kusten? Jo det är Resebyråerna och medias reseprogram/resesidor. Och där har både Lottie Knutsson, Metro och de andra i resebranchen ett ansvar för att måla upp en mer objektiv bild av turismen där vi konsumenter får reda på vad vårat resande faktiskt kostar klimatet. Om fler förstod det skulle nog fler hellre stanna hemma.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1220598.ab

Apokalypsen

Det är inte ofta som det står något av värde i Expressen, men det händer.
Man får hoppas att deras ledarredaktion också har läst Boyle's artikel.

Vi lever i en sorts guldfiskskål och har förgiftat vattnet.

här finns inga tankar på en uthållig livsstil eller om begränsad tillväxt - tillväxt är ju själva stöttepelaren för den kapitalism som håller oss andra med varor och andra livsnödvändigheter.
Kapitalismen i sin nuvarande version förutsätter oändliga resurser och ett oändligt antal konsumenter. Detta måste kraschlanda förr eller senare eftersom allt vi är beroende av för att kunna leva - mat, vatten, luft - finns i begränsad mängd, på väg att försvinna under loppet av en människas livstid.


http://www.expressen.se/kultur/1.899559/apokalypsen

Alliansens prioriteringar

Staten har visst råd att rädda gammelskogarna. Men Alliansen valde att göra en så kallad "miljösatsning" på Östersjön. Finansieringen gjordes med pengar som annars skulle gått till att bevara den svenska urskogen.

Enligt min mening är en satsning när man skjuter till mer pengar på ett område än man tidigare gjort, inte när man tar dem från ett annat område som behöver dem minst lika väl. Omprioritering skulle jag kalla det.

Konflikten mellan miljö och natur kommer vi få se mer av de närmaste åren...


Två Citat


"The cod fishery, the herring fishery, the pilchard fishery, the mackerel fishery, and probably all the great sea fisheries, are INEXHAUSTIBLE; that is to say, that nothing we do seriously affects the number of fish"


Thomas Huxley - Darwin's Bulldog (1883)

vs.

"As a rational being, each herdsman seeks to maximize his gain. The rational herdsman concludes that the only sensible course for him to pursue is to add another animal to his herd. And abother; and another....But this is the conclusion reached by each and every rational herdsman sharing a commons. Therin is the tragedy. Each man is locked into a system that compels him to increase his herd without limit - in a world that is limited. Ruin is the destination toward which all men rush, each pursuing his own best interest in a society that believes in the freedom of the commons. Freedom in a common brings ruin to us all."


Garrett Hardin - The Tragedy of the Commons (1968)

Nobelpris och flyg

Det är mycket glädjande att Fredspriset går till kampen mot Klimathotet i år. Även om man kan vara skeptisk till uppriktigheten i Al Gores miljöengagemang, att han överdriver för att nå ökad publicitet och om han verkligen lever som han lär så kommer man inte ifrån att han har gjort en stor och viktig insats i att lyfta fram klimatfrågan på den globala agendan.
Visst är klimathotet inte bara en miljö, utan också fredsfråga - för den största risken för i-länderna ligger knappast i vår egen överlevnad, utan de krig och flyktingströmmar som kommer att hota den globala ekonomin och riskerar att drabba oss också om vi inte agerar.

Jag trodde stenhårt att Philip Roth skulle få Nobelpriset i Litteratur i år, men Doris Lessing är ändå ett glädjande val. Bara en sådan sak som att hon tackade nej till att bli adlad i brittiska imperiet med motiveringen "there is no british empire" - sådant ger respekt!

Så här i skymundan av Nobelveckan skriver miljöpartiet en insiktsfull debattartikel i Göteborgsposten idag.

Den enda samhällssektor som fortfarande ökar sina utsläpp av fossila växthusgaser är transportsektorn. Och detta i en sådan utsträckning att det med råge förtar minskningen inom andra samhällssektorer. Vinsterna av alternativa bränslen och nya förbränningsmotorer uppväger inte på något vis det faktum att transportvolymerna på väg och i luften bara fortsätter att växa. [...]

Det är främst två faktorer som avgör om människor väljer tåg eller flyg mellan Stockholm och Göteborg. Det är restid och pris.
Frånsett sex procent moms på inrikes resor betalar flyget till skillnad från i stort sett alla andra transportmedel inga skatter för sin miljöpåverkan. Naturvårdsverket konstaterar att flyget är det klart mest klimatstörande färdmedlet per personkilometer. Om bilismen vore lika lågt beskattad som flyget skulle bensinen kosta cirka 4 kronor litern i dag. Detta är i praktiken en kraftig subvention av flyget från statens sida.

Jag instämmer med artikeln och naturligtvis borde staten satsa på järnväg istället för inrikesflyg!

SJ borde slippa kravet på att lämna vinstutdelning till sin ägare staten och i stället få i uppdrag att investera i nya tåg och vagnar.

Detta är också en viktig bit! SJ går som tåget, många vill resa med dem, men de hindras av ett överutnyttjat järnvägsnät som de inte själva kan förbättra trots att de har ekonomiska möjligheter till det.
Skulle Järnvägsnätet utnyttjas optimalt för X2000 mellan Göteborg och Stockholm så skulle tågen kunna åka 30 km/h fortare än idag - och därmed konkurrera ut flyget tidsmässigt!
Även internationella satsningar måste till! Ett Europatåg mellan Stockholm via Malmö på 4h är realistiskt om man bara vågar satsa!

Vi säger att vi är miljövänliga och tar klimathotet på allvar, men vågar ändå inte ta de stora, svåra och kontroversiella beslut som verkligen kan göra skillnad, som att avveckla inrikesflyg Göteborg-Stockholm, där fungerande snabbtåg är fullt realistiskt!

Eller som Göran Greider ser det:

Det verkar som om vi lever i en närmast schizofren civilisation där oförmågan att se sambandet mellan en allt snabbare reducering av artrikedomen och ett system som kräver evig materiell tillväxt vittnar om sjukdomstillståndet. Växthuseffekten ska i alla lägen bekämpas genom mer tillväxt: Köp miljöbilar (men minska inte bilismen), köp utsläppsrätter (men flyg inte mindre) och hugg ner skogen även om det sker på bekostnad av artrikedomen, det vill säga själva den oändligt komplexa livsväv där vi själva är invävda.


Klimatinvesteringar

Reinfeldt och Carlgren skryter gärna om Alliansens nyfunna miljöintresse med studiecirkel tillsammans med George W. Bush och en nytillsatt expertpanel bestående av de professorer vars åsikter moderaterna intill nyligen ägnat ett par decennium att förneka.

Man prioriterar 1 miljard på Östersjön (som tas till stor del från andra miljöprojekt, framförallt bevarandet av gammal kulturskog, således en prioritering och ingen satsning!) och 3 miljarder kronor totalt på en grön växling som man också tidigare förnekade.
Nu är jag naturligtvis positivt överraskad över att Alliansen över huvudtaget anser miljön vara en viktig fråga, så var det ju inte före valet: miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna hette det bara veckor före valet i P1:s partiledarintervju...

Men för att få lite perspektiv kan man jämföra Alliansens miljöpolitik med andra alternativ.

Miljöpartiet vill de kommande tre åren satsa 25 miljarder kronor framförallt på järnvägsinvesteringar och energieffektivisering av bostäder. 25 miljarder kan vara en sått symbolisk summa då detta samtidigt råkar vara lika mycket som de borgerliga partierna satsar på ett utbyggt vägnät i Stor-Stockholm. Något som svårligen kan leda till annat än ökad trafik, ökade utsläpp och än svårare för alternativen att hävda sig.

För att få ytterligare perspektiv kan man vända blicken västerut till Norge.
Där ökar regeringen i år sin klimatsatsning med 3,3 miljarder norska kronor, alltså är bara ökningen mer än vad Alliansen totalt anser miljön vara värd. Totalt satsar Norge hela 26,4 miljarder kronor på miljön i år - och då använder finansminister Kristin Halvorsen ändå inte hela den del av oljefondens avkastning som hon är berättigad till, utan spar klokt 22 miljarder till nästa år.
Det är en tuff och handlingskraftig politik som säkerligen kommer att löna sig i framtiden!
Även Norges järnvägsnät utnyttjar redan idag sin fulla kapacitet, men till skillnad från i Sverige gör norrmänen uppenbarligen något åt det!

Kanske skulle en studiecirkel till Norge vara nyttigare för Reinfeldt and friends?

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=373807


Japansk kärnkraft säker?

Folkpartiet har tidigare hyllat den japanska kärnkraften som en av de säkraste i världen, ett föredöme som visar att vi borde satsa på utbyggnad av kärnkraften i Sverige.

Nu har man hittat hela 67 fel i den japanska anläggningen Kashiwazaki-Kariwa.
Om japansk kärnkraft är den säkraste i världen, hur många fel har vi då att rätta till i svenska kärnkraftverk?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=672922

Bensinskatten

Andreas Carlgren börjar ta ett allt större ansvar i sin roll som miljöminister vilket gläder mig mycket!
Nog för att det fortfarande är mer prat än handling men förslagen börjar åtminstone bli konkreta och realistiska.
Dessutom är det bara positivt att det växer fram en borgerlig miljödebatt istället för det ständiga förnekande och förminskande av miljöproblemen som tidigare präglat borgerlig miljöpolitik.

Bunkermoderater börjar föga oväntat kraxa om marknadsmässiga priser, vilket naturligtvis kommer att pressa upp priset av sig självt när oljan börjar sina.
Jag väntar på den sedvanliga patetiska jämförelsen med de låga bensinpriserna i baltikum och i förbifarten en plädering för rättvis plattskatt...

Nu lär det tyvärr inte vara så gott ställt att Gud skapade världen så fint att oljan tar slut precis när vi behöver bromsa växthuseffekten. Vi kommer att hinna förstöra klimatet innan oljan tar slut så det finns ingen anledning till oro!

Kanske bör en tanke skänkas till vad man ska göra när oljan väl tar slut?
Eller varför det förresten? Marknaden kommer ju naturligtvis att lösa detta automatiskt när efterfrågan på andra alternativ ökar.

Kd utlovade i valet lätt populistiskt en sänkt bensinskatt. Nu måste man alltså sannolikt svika detta redan på förhand orimliga löfte för Allianssamarbetet.

Kd har hittills löst detta på ett etiskt korrekt sätt.
Eftersom Göran Hägglund lovade att sänka bensinskatten låter man istället Anders Wijkman påpeka att han minsann inte har lovat något sådant och att han hoppas på att Hägglund ska ändra sig. Visst kommer Hägglund att tvingas ändra sig, men nog lär det bli ett högt pris för ett sviket vallöfte.

För övrigt har Kd ambitionen att man skall vara ett miljöparti 2010...

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=357032

Nya verktyg och stigberoende

Propagandaminister Schlingmann kunde knappast valt en sämre tidpunkt för att publicera sin replik.

Miljödebatten har länge präglats av domedagsprofetior där hållbar utveckling ställs emot teknisk och mänsklig utveckling. [...] Men vi lever i en annan tid nu. Vi vet mer och de internationella dimensionerna har blivit tydligare. Utmaningarna ska mötas med realistiska och konstruktiva lösningar, inte uppgivenhet, säck och aska. FN:s klimatpanel har påpekat att det visst går att göra något åt miljöproblemen. Men det krävs ledarskap och konkreta åtgärder, inte bara snack. [...] Med vår miljöpolitik har vi tillfört nya verktyg och en ny dimension till miljödebatten. Plötsligt finns hopp i stället för domedagsprofetior.

För i samma GP kan man läsa om statsvetaren Falkemarks djupgående och konstruktiva kritik av massbilismen och vår tids bilberoende. Här uppkommer frågor och problemformuleringar som är mer svåra att besvara än med tomma ord och hänvisning till vänsterpartiets hycklande miljöpolitik. Här uppkommer frågor som Schlingmann drömmer mardrömmar om att tvingas besvara - som underminerar Alliansens miljöpolitik och ansvarstagande för en hållbar utveckling i grunden.

Falkemarks hypotes är att massbilismen kan förklaras som ett "stigberoende" fenomen. En process som satts igång av ett formativt, "litet", beslut vars konsekvenser man inte kunde förutse, men som lett in på en väg varifrån det blir allt svårare att återvända eftersom systemet förstärker sig självt.

- Fler bilar kräver bättre vägar, bättre vägar gynnar biltrafiken som ökar tills vägarna åter blir överansträngda.
- Städerna planeras efter bilen - med långa pendlingsavstånd som förutsätter bil och skapar behov av fler bilar.
- Stora, avlägsna köpcentra konkurrerar ut små affärer och gör det svårare att klara sig utan bil.
- Varje ny bilägare är en kollektivtrafikresenär mindre, med sämre service och förlorade resenärer som följd.


Ett typiskt exempel är reseavdragen som drivit på ett boenden byggt på bilism och som ingen politiker med återvalsinstinkt vågar ifrågasätta. Trots att det främst gynnar män med höga inkomster i storstadsområden och inte mytens "glesbygdsbilister".

Han utgår från billobbyns egna siffror men lägger till försiktiga skattningar av externa kostnader som sjukvård, trafikdöd och miljökostnader. Resultatet blir att vägtrafiken, långtifrån att vara någon skattemässig mjölkkossa, tvärtom i alla år varit subventionerad av samhället.

Falkemark tror pessimistiskt att det krävs en större chock - som under andra världskriget - för att växla bort från massbilismen.

Schlingmanns kollega Jan Hallberg i Göteborg när t.ex. som högprioriterad fråga att bygga en ny bilbro över älven. Ingen plats för cyklister, gångtrafikanter, tåg eller spårvagnar. Inga satsningar på nya båtlinjer. Hur framsynt är det?

Alliansen lyckades bl.a. förstöra biltullarna i Stockholm genom att ge tillbaks bompengarna till bilisterna i nya vägsatsningar. Kollektivtrafiken i Stockholm skriker efter pengar till utbyggnad och utveckling och högern raserar efter valet flera kollektivtrafikprojekt i Sthlm. Hur framsynt är det?

Vem är det som snackar egentligen?
Och vilka är dessa "nya verktyg" som ska inge hopp om att bemöta de problem som Falkemark formulerar?
Jag är mycket nyfiken! Sitter Schlingmann möjligen på en kostnadseffektiv vattenmotor?
För kärnkraften kan ju knappast vara en "ny dimension"? Dess vara eller icke vara har debatterats i ett halvt sekel så någon ny idé är det inte, snarare ett uttryck för brist på andra idéer!

Hur vore det om moderaterna slutade hyckla och lät bilisterna bära sina egna kostnader?
Privatisera Vägverket kanske? För människor tar ju ansvar för sådant som de äger?

Är det möjligen så att Propagandaminister Schlingmanns "hopp" och "nya verktyg" bara är tomt prat?

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=351342

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=351712

(Detta blir nog det sista inlägget på ett tag. Jag återkommer i Juli)

Oljekultur

Dan Jönsson ställer flera viktiga frågor i DN:

Går det exempelvis att tänka sig en kapitalism utan tillväxt?
En globalisering utan flyg?

I sin bok "Till sista droppen" från 2005 försökte förre Shellexperten, numera miljöaktivisten Jeremy Leggett göra just det: blicka bortom konsekvenserna av både oljebristen och klimatförändringarna. I bokens spekulativa slutkapitel skildrar han hur världen, efter att ha överlevt "den stora smällen" när oljepriset slår i taket och marknaderna kollapsar.

Ja nog kommer marknaderna att kollapsa när oljan tar slut om inget substitut hittats, och det vore naivt att tro att dagens konsumtionsnivå är möjlig att upprätthålla utan det höga tempot som flyget möjliggör.

Att ekonomin skulle bli "renare och fredligare", som Leggett hoppas tror jag inte. Det kommer att bli svårare att tjäna pengar eftersom cyklerna blir än viktigare. Pratet om att "historiskt har börsen alltid stigit" kommer att vara historia.

Tillväxten styrs ytterst av de faktorer som begränsar den.
Oljan är en sådan faktor.
Konsumtionen en annan.

Vad händer t.ex. med PPM när man inte längre kan anta att aktiemarknaden per automatik ger högre avkastning varje år?

Och vad händer med en ekonomi som bygger på ständig tillväxt när oljebristen kommer att förhindra sådan?

Medan somliga bereder sig för framtiden, ägnar sig kapitalismen och dess liberala förespråkare åt sin egenterapi med utsläppsrätter, koldioxidkompensation och ekotjänster. Känns mönstret igen? Var finns politisk fantasi nog för att bryta det? Någon som vill börja?

Hägglund kan sänka bensinskatten och be till Gud medan Olofsson mal mantrat "vi måste öka tillväxten", Leijonkungen och Mr. Skene pratar kärnkraft och tillsammans med propagandaminister Schlingmann lägger man dimridåer.

Det ska till mer än att slänga några miljoner i Östersjön för att trygga ett långsiktigt fungerande samhälle efter oljekrisen.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=655707

Fredde i Amerika

Så har då Fredde åkt till Amerika för att "lära sig mer om miljön".

Vad Fredde ska lära sig av Bush och Arnold övergår mitt förstånd, de bägge måste vara bland de sämsta han kan välja för att prata miljö. Bush förnekade ju växthuseffekten in i det sista och har haft alternativteorier som borde belönas med alternativt nobelpris för sin uppfinningsrikedom.
Arnold har förvisso gjort ett föredömligt miljöarbete i Kalifornien, men det är ju inte han som är hjärnan bakom det hela, så från just honom har nog inte Fredde mycket att lära.
Hur vore det om Fredde istället tog sig ett snack med t.ex. Professor Azar här hemma istället?
Han har nog bra mycket mer att lära Fredde om miljön än Bush och Arnold...

Om man däremot är konspiratoriskt lagd och antar att Fredde har samma definition på miljö som Wykman i Muf så ska man nog tolka det som att han mest åkt för att se av den amerikanska miljön, för det är ju roligt att resa!

Om man ska se lite positivt på det hela så finns några ljusglimtar trots allt, och dem kommer från Fredrik själv:

Han vill inte beskriva sig som en ideologisk vän till George Bush.

- Går man igenom mina olika uttalanden så ser man ju att jag ser värden i båda de stora partierna. Vi har traditionella band till republikanerna, men i frågor om dödsstraff och abort så har jag ju åsikter som ligger närmare demokraterna, sade han.

Detta är inget sensationellt uttalande, helt i linje med moderaternas vänstersväng, men det är ändå stort av Fredrik att säga det högt!

- Han är oerhört intressant som guvernör för den delstat som hunnit mycket längre i klimatfrågan än övriga USA och som började mycket tidigare. Man tillämpar utsläppsmål som mycket liknar de i Kyotoprotokollet och man har ett västamerikanskt utsläppssystem som liknar det vi har i Europa. Frågan är om de systemen kan länkas ihop på något sätt, sade Reinfeldt.

Om, jag säger om Fredrik tänkt sig att försöka starta en hållbar miljöopinion genom att få med Kalifornien närmare den Europeiska linjen så att vi åtminstonde kan enas med Kalifornien om globala miljömål - då skulle det bli lättare att få med sig andra stater också, och är detta Fredriks idé så är den berömvärd!

Men sedan ska man ju också komma ihåg att den Europeiska linjen med miljömål framstår som berömvärd bara när den ställs mot USA eller Kina som jämförelse... Och man måste väl nästan vara moderat för att inte förstå den amerikanska linjen i klimatfrågan? Den är nämligen inte helt olik moderaternas traditionella linje i miljöfrågor!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=649930


Klimatvänlig livsstil sökes!

Läste nyss en sympatisk debattartikel i Borås Tidning idag om klimatvänlig livsstil.

Vågar inte hoppas på att konsumtionssamhället förändras, men kanske kan man i alla fall hoppas att Ebba von Sydow, Sofi Fahrman eller något annat trendorakel tar det till sig och inspirerar sina fans till att köpa sig en mer klimatvänlig livsstil.

Om en svensk barnfamilj med sin Thailandsemester-resa släpper ut lika mycket koldioxid som en thailändsk familj gör på ett år så kommer sannolikt Fahrmans trendiga livsstil snart att ha släppt ut lika mycket som en thailändsk stad.

http://www.bt.se/edrum.jsp?article=266795

Anders Borg - en miljökämpe?

Det är frestande att än en gång raljera över att moderaterna återigen har tvingats inse något som vi andra redan såg för flera år sedan. Men den här gången ska jag avstå och istället uppriktigt hoppas att Anders Borg menar allvar med att utreda höjda skatter för bensin.
En utredning kan förvisso vara ett bekvämt sätt att slänga frågan i malpåse för en tid framöver (som moderaterna gjort med t.ex. med miljöexpertgruppen och östersjöfrågan, där miljöorganisationer redan före valet hävdade att man vet vad som måste göras), men det kan ju också ses som en nödvändighet för att faktiskt få med sig bunkermoderater som inte växt upp med ekologi på schemat och kristdemokrater som fortfarande tror att man kan sänka bensinskatterna och be till Gud så fixar det sig.

Att Borg erkänner att grön skatteväxling (här bensinskatten och utsläppsrätterna) är ett utmärkt och marknadsliberalt fullt godtagbart ekonomiskt styrmedel är ett sundhetstecken som visar att han är en pragmatiker som inser vad han pysslar med.

Att borg är gammal fältbiolog, scout och orienterare (!) var också en mycket överraskande nyhet.
Kanske finns det i finansministern en liten skogsmulle som vill ha modet att driva igenom en liberal miljöpolitik. Jag hoppas i alla fall det!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=646579

Sökes: politisk vilja!

50-85% är väl inte så mycket? Eller?
Det är väl naturligtvis miljöforskarna som tar i för att få anslag som vanligt?
Som om deras forskning skulle vara mindre objektiv än andra forskargruppers?
När hörde ni senast om en ekonomiforskare som skulle ljuga för att få anslag?
Men Kineserna kritiserar ju rapporten!
Ja sedan när började högern använda kommunisterna som måttstock? Ska vi fråga vad kamrat Fidel Castro och fader Kim-Il-Sung tycker om rapporten också?
Kanske är det på tiden att vi inser att det kanske ligger något korn sanning i forskarnas larmrapporter och ser sanningen i vitögat?
Kanske kunde Alliansen ha lyssnat på forskarna från första början istället för att ta sig tiden och besväret att sätta samma forskare som man tidigare kritiserat i en forskningsgrupp?

Nej nu får politikerna ta miljöproblemen på allvar!
Ni kan inte fortsätta att skylla på oss konsumenter så länge vi inte har riktig information om hur vår konsumtion påverkar klimatet. Först när vi har klimatmärkning av produkter kan vi inse vilka alternativ vi har och agera därefter!

Kostnad: 0,12% av den globala tillväxten? Är det för mycket begärt?
Och ju förr Sverige ställer om, desto mindre blir kostnaden, för annars kommer andra länders miljöföretag i slutänden att tjäna pengar på vår omställning.

Och man kan inte, som i England, skylla på att det är olagligt med flygskatt. Politikerna är de som har mandat att ändra lagar, och vad är väl viktigare än att vi inte förstör vår planet?

Nej, vi konsumenter gör vårt, nu är det er tur politiker! Både på hemmaplan och globalt!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2708&a=646183

Svårt vara miljövän i dagens Sverige

Det är sannerligen inte lätt att vara miljövän i dagens Sverige.

Ska man välja eko-mjölk som är etiskt producerad och ger öppna landskap eller ska man välja närproducerad mjölk som inte är etiskt producerad men med korta transporter ger minimala utsläpp?

När kommer produkterna som är BÅDE kravmärkta och närproducerade?
Eller produkterna som är BÅDE rättivsemärkta och kemikaliefria?

Kan man verkligen skylla miljöproblemen enbart på individerna när vi står inför ännu ett sådant här dilemma?
För hur man än väljer så får man ändå med någon oönskad bieffekt.

När får vi se miljöminister Carlgren börja agera för utsläppsmärkning av produkter så att vi konsumenter äntligen kan veta vad vi egentligen köper?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=644165

Naturen som marknadsplats?

Göran Greider tar upp ett perspektiv som blåst bort ur miljödebatten med höstens Alliansvindar.

"Miljö och tillväxt har länge varit i konflikt", skrev miljökämpen men också tillväxtentusiasten Stefan Edman i en debattbok mot slutet av nittiotalet. "Men nu, på tröskeln till 2000-talet anar vi konturerna av ett nytt, historiskt unikt samspel mellan teknik, ekonomisk tillväxt och ekologiskt hållbar utveckling."

Jag skulle vilja påstå att det är så enkelt att tillväxten och miljön alltid kommer att vara i konflikt!

Visst kan man tjäna pengar på att rationalisera med resurser och energi och visst finns tillväxtpotential i miljövänliga produkter.

Men oavsett hur man vrider och vänder på det hela kommer man aldrig ifrån kärnproblemet.
Vi har ett jordklot med begränsat antal resurser. När resurserna börjar utvinnas i långsammare takt kommer detta i slutänden att påverka tillväxten. Och däremellan finns en gråzon där marknaden kortsiktigt kan exploatera naturen mer än vad som är hållbart - trots att detta på lång sikt endast slår tillbaks mot marknadsaktörerna själva. Fiskenäringen är ett tydligt exempel på detta.

Men problemet för marknaden är snarare den närmast religiösa trosuppfattningen att människan i all evighet ska kunna uppnå en ständigt ökande tillväxt. Om man tittar på vilka fundament tillväxten vilar så borde det sunda förnuftet tala för att de en efter en har en bortre smärtgräns.

När naturens resurser börjar ta slut kommer detta att minska tillväxten.
När det inte längre går att rationalisera mer i människors arbetsförhållanden och löner kommer detta att minska tillväxten.
Om folk någon gång skulle få för sig att sluta köpa och konsumera i ständigt ökande takt kommer också tillväxten att sjunka. För någonstans måste det väl också finnas en bortre smärtgräns för hur mycket prylar man kan köpa på sig? Eller?

Tyvärr så verkar den allmäna meningen bland marknadsliberaler idag vara att individen själv ska lösa miljöproblemen. Problemet är bara att detta, liksom den ständigt bespottade kommunismen, förutsätter en tro på människans inneboende godhet.

Jag tror inte att alla människor kommer att vilja anta utmaningen att ställa om till ett mer miljövänligt liv frivilligt.
Detta kommer alltså innebära att de som vill ställa om även kommer tvingas betala de ignorantas räkning samtidigt som de ignoranta kan leva som vanligt på miljövännernas bekostnad.
En rejälare lösning är att politikerna helt enkelt sätter lagar som tvingar marknaden att anpassa sig till miljön. På detta sättet slipper individen det eviga dilemmat att välja mellan ekologiskt som flugits hit över halva jordklotet eller närproducerat med giftiga kemikalier och skador på närmiljön t.ex.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=643051

Glad nyhet i regeringens miljöarbete!

Det är med glädje jag idag läser att regeringen har tagit beslutet att från årskiftet förbjuda fosfater i tvättmedel!

Inför valet när Reinfeldt intervjuades i P1:s partiledarutfrågning och fick frågor om moderaternas miljöpolitik verkade denna frågan inte bekymra honom särskilt mycket. När han grillades vidare om Gunnar Hökmarks förehavanden i Bryssel där Hökmark bl.a. verkat för att stoppa liknande kemikalielagar av hänsyn till den fria marknaden kommenterade Reinfeldt detta kort och gott:  "miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna."

Som framgår av artikeln så kommer detta inte att ge någon stor effekt, men som symbolfråga är det ändå glädjande att Reinfeldt uppenbarligen har fått ge vika och kanske till och med ändrat uppfattning i frågan!

Nu när regeringen föregår med gott exempel på detta området hemma i Sverige så vore det kanske på sin plats att Reinfeldt och Carlgren också följer upp detta med att arbeta för liknande lagar i EU.

Jag håller också tummarna för att Carlgren ska kunna driva igenom ett likande förbud i EU!
Att övertyga Gunnar Hökmark kan kanske vara ett första steg?

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1051078,00.html

Tidigare inlägg
RSS 2.0