Kinnevik - en kapitalistisk monarki
När man är uppväxt i en företagarfamilj blir det så att det på söndagsmiddagen blir det en diskussion om bolaget. Cristina Stenbeck har företaget i sitt blod, vilket gör henne kvalificerad.
Det är naturligt att huvudägaren har ordförandeposten. Och styrelsearbetet är ett lagarbete. Runt Cristina Stenbeck finns kompetenta individer.
Vem skulle säga något liknande om Treschow, Johansson, Svanberg, Igel eller någon av de andra lirarna i elitserien? De är plötsligt oumbärliga, medan Christina Stenbecks kompetens måste försvaras med rent löjliga argument som dem ovan? För om hon inte är mer kompetent än att man måste försvara hennes position med absurda argument som blodsband och omgivningens kompetens, varför valde man då henne?
I Storbritannien brukar man prata om "Kapitalistisk Monarki", dvs när barnen till företagsledarna enkelt och friktionsfritt får poster i pappsens företag och ses som kompetenta bara för att pappsen var duktig.
Nu ligger det ju förstås i sakens natur att man vill hålla familjeföretag i släkten, men jag håller med britterna om att det är löjeväckande att använda släktträdet som argument för kompetens.
Man brukar säga att den klassiska monarkins adel har blått blod. Vilken färg är det då på den kapitalistiska adelns blod? Karin Grundberg eller Tomas Nicloin kanske kan svara på det?
(Det är inte min avsikt att ifrågasätta Christina Stenbecks kompetens, tvärtom tycker jag att di visar dålig respekt för hennes faktiska kompetens när de måste försvara hennes ordförandeposition med hennes pappas framgångar.)
http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FArticleId%3D2007%5C05%5C10%5C232756%26SectionId%3DEttan
