Kulturdebatt
Det ska inledningsvis påpekas att denna debatten är mycket viktig, och det är också mycket viktigt att inte fastna i en kulturkonservativ försvarsposition som bara vill bevaka nuvarande bidrag, utan se vilka möjligheter till förbättringar som finns - häri har Nordfors en stor förtjänst!
Sanningen är att konstnären måste vara fri. Vare sig staten eller marknaden föder konstnären så riskerar den att påverkas - Detta är i sig naturligt då konstnären påverkas av sin omvärld och återspeglar denna i sin konst. Däremot har staten bättre förutsättningar att ge kvalitetskultur långsiktiga förutsättningar att utvecklas.
Om staten eller företagen betalar kalaset är egentligen pest eller kolera. Bägge kommer att påverka kulturen.
Det ska också erkännas att socialdemokraternas kulturpolitik verkligen inte är guld och gröna skogar.
Den hade sina förtjänster - framförallt genom barnens rätt till kulturutbildning, bibliotek för alla och gratis museum. Men tittar man på hur de delade ut statliga kulturpengar så är det en skrämmande bild.
Mångkulturåret är det värsta exemplet. Bara ordet "mångkultur" är enligt min mening ett bevis på en dålig kulturuppfattning. All kultur är per definition mångkultur - ingen kultur kan utvecklas ensam utan påverkan av andra individer. Och summan av individernas ansträngningar och reaktioner bildar kulturen.
Här hade jag alltså förhoppningar om att Alliansens mer liberala och mindre statligt projektstyrda kulturpolitik skulle ge en friare kultur där kulturövarna själva blir myndiga att skapa utan statliga pekpinnar.
Brukskultur reducerar kulturen till de resultat staten vill nå och häri har Nordfors en viktig poäng!
Återigen upprepar jag att problemet med Alliansens kulturpolitik är att den saknar konsekvensanalys!
Alliansen har på kort tid gjort många förändringar i den ekonomiska politiken som ger katastrofala följder på kulturområdet. Att skära ned lite moms här eller där för att sänka skatten kan innebära att några ungdomsorkestrar tvingas stänga igen för att spara några skatteören och till och med tunga elefanter som Göteborgs Symfonikers existens är hotade om Alliansens politik förverkligas fullt ut.
I sammanhanget ska nämnas att just GSO är ett skolexempel på hur positiv företagssponsring kan skapa positiva effekter för både kulturen och företaget - men det räcker alltså inte. De stora institutionerna behöver också stöd från stat/kommun/landsting för att kunna bedriva en vettig verksamhet.
Rikskonserter är ett annat exempel. De må kosta pengar och det är positivt att deras verksamhet ifrågasätts.
Men grundidén att se till att kvalitativ kultur når hela landet - även områden där det inte skulle löna sig ekonomiskt är något som inte ens den mest naiva marknadsliberal kan bortförklara.
Alliansen bör alltså erkänna: vi vill inte att glesbygden ska ha rätt till kvalitétskultur. De får ta tåget till Stockholm om de vill ha kultur. Hur rimmar detta överrens med Centerns traditionella kulturpolitik?
Man får alltså intrycket av att Alliansen främst var intresserad av att ta bort till synes onödiga utgifter. Man har en naiv marknadsromantisk syn på att det som är bra kommer ändå att överleva och det andra förtjänar inget existensberättigande. Fullt så enkel är inte världen.
Tänk om Alliansen genomförde samma politik på Universiteten?
Bara forskning kring sådant som marknaden vill ha bär existensberättigande!
Men hur ska marknaden kunna veta vilken forskning som behövs? Endast forskarna själva kan med sin spetskompetens forska fram ny vetenskap. På samma sätt förhåller det sig med kulturen!
Marknaden ska inte bestämma vilken kultur som har existensberättigande - det ska konstnären göra själv!
Om sedan marknaden tycker om konstnärens verk eller ej kan inte på något sätt förringa verkets inneboende kulturella värde! Många av de största konstnärerna har skapat mästerverk som under deras samtid inte bara sig på kommersiella grunder. Hur skulle Bach, Beethoven, Tjajkovskij, Sjostakovitj eller Allgéns musik ha låtit om de istället frågat publiken vad de ville höra? I fallet Sjostakovitj kan den intresserade till och med göra en jämförelse...
Däremot kunde Alliansen ha hjälpt marknaden på traven genom att ge kulturen förutsättningar att bära sig själv på egna ben. Detta görs inte genom att rasera alla nuvarande bidragssystem för att sänka skatterna. Detta görs genom att ändra om nuvarande bidragssystem för att istället ge utrymme för en ekonomiskt politik som gynnar kulturarbetare. Istället för att använda de insparade kulturkronorna till att sänka inkomstskatt och ta bort fastighetsskatt kunde man använt de insparade kulturkronorna till att skattebefria kulturarbetare och konstnärer!
Sådana här system finns i flera Europeiska länder - med Irland som ett bra exempel. Istället för att söka bidrag eller hamna i perioder av arbetslöshet kunde kulturarbetarna ha fått större möjligheter att bära sig på sin egen konst.
Alliansen bidragit till att just kulturarbetare tillsammans med yrkesfiskarna drabbas allra hårdast av den nya arbetsmarknadspolitiken. I praktiken tvingar man en stor del av kulturarbetarna in i andra yrken. Detta hade man kunnat undvika om man istället satsat på skattebefriat kulturarbete!
Alliansen hade chansen att visa att man menar allvar med sitt prat om en kultur som bär sig på sina egna villkor - man tog inte den chansen.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=652264
Sanningen är att konstnären måste vara fri. Vare sig staten eller marknaden föder konstnären så riskerar den att påverkas - Detta är i sig naturligt då konstnären påverkas av sin omvärld och återspeglar denna i sin konst. Däremot har staten bättre förutsättningar att ge kvalitetskultur långsiktiga förutsättningar att utvecklas.
Om staten eller företagen betalar kalaset är egentligen pest eller kolera. Bägge kommer att påverka kulturen.
Det ska också erkännas att socialdemokraternas kulturpolitik verkligen inte är guld och gröna skogar.
Den hade sina förtjänster - framförallt genom barnens rätt till kulturutbildning, bibliotek för alla och gratis museum. Men tittar man på hur de delade ut statliga kulturpengar så är det en skrämmande bild.
Mångkulturåret är det värsta exemplet. Bara ordet "mångkultur" är enligt min mening ett bevis på en dålig kulturuppfattning. All kultur är per definition mångkultur - ingen kultur kan utvecklas ensam utan påverkan av andra individer. Och summan av individernas ansträngningar och reaktioner bildar kulturen.
Här hade jag alltså förhoppningar om att Alliansens mer liberala och mindre statligt projektstyrda kulturpolitik skulle ge en friare kultur där kulturövarna själva blir myndiga att skapa utan statliga pekpinnar.
Brukskultur reducerar kulturen till de resultat staten vill nå och häri har Nordfors en viktig poäng!
Återigen upprepar jag att problemet med Alliansens kulturpolitik är att den saknar konsekvensanalys!
Alliansen har på kort tid gjort många förändringar i den ekonomiska politiken som ger katastrofala följder på kulturområdet. Att skära ned lite moms här eller där för att sänka skatten kan innebära att några ungdomsorkestrar tvingas stänga igen för att spara några skatteören och till och med tunga elefanter som Göteborgs Symfonikers existens är hotade om Alliansens politik förverkligas fullt ut.
I sammanhanget ska nämnas att just GSO är ett skolexempel på hur positiv företagssponsring kan skapa positiva effekter för både kulturen och företaget - men det räcker alltså inte. De stora institutionerna behöver också stöd från stat/kommun/landsting för att kunna bedriva en vettig verksamhet.
Rikskonserter är ett annat exempel. De må kosta pengar och det är positivt att deras verksamhet ifrågasätts.
Men grundidén att se till att kvalitativ kultur når hela landet - även områden där det inte skulle löna sig ekonomiskt är något som inte ens den mest naiva marknadsliberal kan bortförklara.
Alliansen bör alltså erkänna: vi vill inte att glesbygden ska ha rätt till kvalitétskultur. De får ta tåget till Stockholm om de vill ha kultur. Hur rimmar detta överrens med Centerns traditionella kulturpolitik?
Man får alltså intrycket av att Alliansen främst var intresserad av att ta bort till synes onödiga utgifter. Man har en naiv marknadsromantisk syn på att det som är bra kommer ändå att överleva och det andra förtjänar inget existensberättigande. Fullt så enkel är inte världen.
Tänk om Alliansen genomförde samma politik på Universiteten?
Bara forskning kring sådant som marknaden vill ha bär existensberättigande!
Men hur ska marknaden kunna veta vilken forskning som behövs? Endast forskarna själva kan med sin spetskompetens forska fram ny vetenskap. På samma sätt förhåller det sig med kulturen!
Marknaden ska inte bestämma vilken kultur som har existensberättigande - det ska konstnären göra själv!
Om sedan marknaden tycker om konstnärens verk eller ej kan inte på något sätt förringa verkets inneboende kulturella värde! Många av de största konstnärerna har skapat mästerverk som under deras samtid inte bara sig på kommersiella grunder. Hur skulle Bach, Beethoven, Tjajkovskij, Sjostakovitj eller Allgéns musik ha låtit om de istället frågat publiken vad de ville höra? I fallet Sjostakovitj kan den intresserade till och med göra en jämförelse...
Däremot kunde Alliansen ha hjälpt marknaden på traven genom att ge kulturen förutsättningar att bära sig själv på egna ben. Detta görs inte genom att rasera alla nuvarande bidragssystem för att sänka skatterna. Detta görs genom att ändra om nuvarande bidragssystem för att istället ge utrymme för en ekonomiskt politik som gynnar kulturarbetare. Istället för att använda de insparade kulturkronorna till att sänka inkomstskatt och ta bort fastighetsskatt kunde man använt de insparade kulturkronorna till att skattebefria kulturarbetare och konstnärer!
Sådana här system finns i flera Europeiska länder - med Irland som ett bra exempel. Istället för att söka bidrag eller hamna i perioder av arbetslöshet kunde kulturarbetarna ha fått större möjligheter att bära sig på sin egen konst.
Alliansen bidragit till att just kulturarbetare tillsammans med yrkesfiskarna drabbas allra hårdast av den nya arbetsmarknadspolitiken. I praktiken tvingar man en stor del av kulturarbetarna in i andra yrken. Detta hade man kunnat undvika om man istället satsat på skattebefriat kulturarbete!
Alliansen hade chansen att visa att man menar allvar med sitt prat om en kultur som bär sig på sina egna villkor - man tog inte den chansen.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=652264
Kommentarer
Trackback
