Polarpriset till Steve Reich
Så har då Steve Reich fått sitt Polarpris.
Vad Carola och Per Gessle gör på polarprisgalan övergår mitt förstånd.
Kunde man inte skickat lite musiker som förstår och uppskattar den sortens musik som Reich och Rollins företräder? Hade det inte varit bättre att låta svenska tonsättare och svensk jazzmusik få chansen att spegla sig i glansen av giganterna Reich och Rollins? Nu ger man två av våra allra mest etablerade stjärnor möjligheten att spela istället. Inget ont om Carola och Gessle, deras musik är bland den bästa inom svensk populärmusik, men att låta dem framträda på polarprisgalan är fel personer på fel plats!
Per Gessle erkänner att han inte känner till någon av kompositörerna. Om det är särskilt underligt eller ej vet jag inte. Å ena sidan har jag för mig att Gessle inte kan läsa noter. Å andra sidan så är "Gå och Fiska" i det närmaste ett populärminimalistiskt mästerverk i sin extremt enkla struktur uppbyggd på i princip fem enkla toner, så kanske har han något omedvetet band till de amerikanska minimalisterna?
Carola borde borde begränsas till sin arena - Schlagerfestivalen och ESC, det är där hon har sin publik och gör sig bäst. Nog för att hon kan gilla jazz, men jazzentusiaster och konstmusikentusiaster skulle hellre lyssna på musik ur sina favoritgenrer än att än en gång matas med Carola, vi har hört henne till leda ändå...
Att DN fäster så stor vikt vid Carola och Gessle även under Polarprisgalan som ska vara den kvalitativa musikens arena finner jag ledsamt...
Nu var Steve Reich verkligen inte min favorit till priset - vare sig musikern eller människan.
Att välja en minimalist är dock ett helt logiskt val sett till den framgång minimalisterna rönt som en reaktion mot den experimentella modernismen som föregick dem. Men jag hade mycket hellre sett Philip Glass eller John Adams som pristagare. Deras musik finner jag mycket mer sympatisk än Reich.
Eller varför inte Terry Riley? Han är ju egentligen inte en konstmusiker, men vad gör väl det? Hans musik är ju inte mindre värd för det, och in C är ett genialt mästerverk som jag kan lyssna på i (nästan) alla möjliga besättningar med oförändrad entusiasm!
Vad Carola och Per Gessle gör på polarprisgalan övergår mitt förstånd.
Kunde man inte skickat lite musiker som förstår och uppskattar den sortens musik som Reich och Rollins företräder? Hade det inte varit bättre att låta svenska tonsättare och svensk jazzmusik få chansen att spegla sig i glansen av giganterna Reich och Rollins? Nu ger man två av våra allra mest etablerade stjärnor möjligheten att spela istället. Inget ont om Carola och Gessle, deras musik är bland den bästa inom svensk populärmusik, men att låta dem framträda på polarprisgalan är fel personer på fel plats!
Per Gessle erkänner att han inte känner till någon av kompositörerna. Om det är särskilt underligt eller ej vet jag inte. Å ena sidan har jag för mig att Gessle inte kan läsa noter. Å andra sidan så är "Gå och Fiska" i det närmaste ett populärminimalistiskt mästerverk i sin extremt enkla struktur uppbyggd på i princip fem enkla toner, så kanske har han något omedvetet band till de amerikanska minimalisterna?
Carola borde borde begränsas till sin arena - Schlagerfestivalen och ESC, det är där hon har sin publik och gör sig bäst. Nog för att hon kan gilla jazz, men jazzentusiaster och konstmusikentusiaster skulle hellre lyssna på musik ur sina favoritgenrer än att än en gång matas med Carola, vi har hört henne till leda ändå...
Att DN fäster så stor vikt vid Carola och Gessle även under Polarprisgalan som ska vara den kvalitativa musikens arena finner jag ledsamt...
Nu var Steve Reich verkligen inte min favorit till priset - vare sig musikern eller människan.
Att välja en minimalist är dock ett helt logiskt val sett till den framgång minimalisterna rönt som en reaktion mot den experimentella modernismen som föregick dem. Men jag hade mycket hellre sett Philip Glass eller John Adams som pristagare. Deras musik finner jag mycket mer sympatisk än Reich.
Eller varför inte Terry Riley? Han är ju egentligen inte en konstmusiker, men vad gör väl det? Hans musik är ju inte mindre värd för det, och in C är ett genialt mästerverk som jag kan lyssna på i (nästan) alla möjliga besättningar med oförändrad entusiasm!
Kommentarer
Trackback
