Den statliga resebyrån - nu med garanti

Det är utmärkt att det föreslås att resenärerna själva ska få betala för evakueringen - skattebetalarna ska inte behöva betala för andras risker i utlandet. Däremot är jag skeptisk till hur lyckat det är att göra staten skyldig att evakuera resenärer. Någonstans går en gräns där resenären faktiskt har ett eget ansvar.

Många populära turistorter är i praktiken kontrollerade av diktaturer (t.ex. Thailand, Kina) eller kontrollerade av maffian (t.ex. delar av Bulgarien och Italien). Givetvis ska ambassaderna bistå så gott de kan och UD ska naturligtvis upplysa och informera resenärerna om riskerna - men det är deras egna bedömningar att åka till länderna och då måste de också själva förstå att det inte är detsamma som att semestra hemma i Sverige. Turister tror att de genom sin charterresa är försäkrade mot alla sorters risker, att det därför är en självklarhet att de ska ha minst samma rättigheter som hemma i Sverige. Men faktum är att de faktiskt åker till andra länder med andra lagar dit den svenska lagen inte når. Därför är det enligt min mening orimligt att kräva att staten ska ha skyldighet att evakuera svenska medborgare.

Än mer absurt blir det hela när man tydligen ska utreda "katastrofmedicinska räddningsinsatser vid stora olyckor med många skadade svenskar i utlandet". Det visar tydligt dubbelmoralen i det statliga ansvaret. Gärna katastrofmedicin - så länge svenskar drabbas. Hjälp dem i svenssonparadisen i Thailand men strunta i de ödelagda byarna i Indonesien och Sri Lanka. Nu finns det snart på papper också!

Avslutar med att citera Zygmunt Bauman:

"Det finns ytterigare en metafor som lämpar sig för det postmoderna livet: turisten. [...] Turisten betalar för sin frihet; rätten att nonchalera lokala intressen och känslor, rätten att skapa sin egen väv av innebörder, erhåller de i en kommersiell transaktion. Friheten kommer genom ett avtal, mängden frihet beror enbart på förmågan att betala, och när den väl har köpts blir den en rätt som turisten högljutt kan kräva, söka nå genom landets domstolar och hoppas få tillfredställd och skyddad. [...] Den högtidliga charmen i ett sådant liv kommer med det högtidliga löftet om att den fysiska närheten inte ska råka i oordning och övergå i moralisk närhet. Särskilt i turistens fall är garantin närmast idiotsäker. Han har förhandsbetalt från friheten från moraliska förpliktelser; i utrustningen för charterresan ligger den förebyggande medicinen mot samvetskval alldeles intill pillren mot flygsjuka."

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=757054

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0