Svar från Malin Lernfelt
Här följer Malin Lernfelts svar på mitt öppna brev. Malin svarade i mitten av Juni, men nu är jag tillbaka från mitt uppehåll och publicerar det.
Hej!
Tack för ditt intressanta mail angående min krönika. Jag ber om ursäkt för mitt
sena svar. Du anser att kulturarbetare måste få en möjlighet att försörja sig.
Det anser jag med att de skall ha. Men det är faktiskt deras eget ansvar också.
Kan man inte försörja sig som skådespelare eller konstnär då får man ta ett
annat jobb också. Att vara konstnär eller skådespelare är ingen mänsklig
rättighet.
Min egen bransch är ju nästan lika tuff. När jag inte fick något heltidjobb som
journalist fick jag jobba som kassörska och städerska på halvtid för att
försörja mig. Att staten skulle skattebefria mig i den situationen har jag ingen
förståelse för....
Men vi tycker kanske helt enkelt olika.
Vänliga hälsningar
Malin Lernfelt, ledarskribent GP
Något hyckleri är det åtminstone inte frågan om.
Konsekvensen av att ta bort kulturstöd samtidigt som man stramar åt a-kassan blir oundvikligen färre professionella kulturarbetare, vilket omöjligt kan leda till något annat än ett fattigare kulturliv.
Visst kommer en del kultur att överleva, men risken är uppenbar att kultursverige får dras med än mer populistisk disneylandkultur än idag. Det kommer att finnas ännu färre alternativ till Big Brother och Idol.
Men detta är alltså inget som bekymrar Lernfelt.
Poängen med att införa speciella skatteregler för kulturarbetare skulle alltså inte främst vara att värna deras rätt att utöva sin kultur professionellt. Poängen är istället att det i ett civiliserat i-land borde vara en mänsklig rättighet att ha tillgång till kvalitativ kultur. Speciella skattesystem för kulturarbetare skulle alltså uppmuntra fler kulturarbetare med låga inkomster att arbeta med kultur trots att de inte gör någon ekonomisk vinning på det. Och detta skulle komma oss alla till godo!
Det finns många specialregler i skattesystemet redan idag. Artistskatt för idrottsstjärnor så att de inte ska behöva betala hela sin förmögenhet när de vill hem och lira lite i Sverige t.ex. eller H&M-Perssons specialare som infördes för att han skulle stanna och betala skatt i Sverige.
Malin har dock en viktig poäng i att även kulturarbetare kan behöva andra jobb på deltid. Det har många kulturarbetare redan idag. Men här är ännu ett sätt för Alliansen att göra en insats och aktivt förbättra villkoren för kulturarbetarna genom att göra det enklare för dem att ta olika jobb.
En som däremot har förstått att kulturen inte mår bra av marknads är Siv Holma (v).
Man kan inte leka marknad när det gäller kulturverksamheter. Mitt förslag är att man ska skrota systemet med marknadsanpassade hyror för statliga kulturlokaler.
Detta är en annan återgärd som Alliansen skulle kunna driva som skulle göra en enorm skillnad för många kulturverksamheter, i synnerhet i storstäderna. Många kulturlokaler är lokaliserade i attraktiva, centrala lägen och har mycket höga hyror, vilket går ut över deras möjlighet att bedriva en god kulturverksamhet.
Läs mitt öppna brev i sin helhet.
Hej!
Tack för ditt intressanta mail angående min krönika. Jag ber om ursäkt för mitt
sena svar. Du anser att kulturarbetare måste få en möjlighet att försörja sig.
Det anser jag med att de skall ha. Men det är faktiskt deras eget ansvar också.
Kan man inte försörja sig som skådespelare eller konstnär då får man ta ett
annat jobb också. Att vara konstnär eller skådespelare är ingen mänsklig
rättighet.
Min egen bransch är ju nästan lika tuff. När jag inte fick något heltidjobb som
journalist fick jag jobba som kassörska och städerska på halvtid för att
försörja mig. Att staten skulle skattebefria mig i den situationen har jag ingen
förståelse för....
Men vi tycker kanske helt enkelt olika.
Vänliga hälsningar
Malin Lernfelt, ledarskribent GP
Något hyckleri är det åtminstone inte frågan om.
Konsekvensen av att ta bort kulturstöd samtidigt som man stramar åt a-kassan blir oundvikligen färre professionella kulturarbetare, vilket omöjligt kan leda till något annat än ett fattigare kulturliv.
Visst kommer en del kultur att överleva, men risken är uppenbar att kultursverige får dras med än mer populistisk disneylandkultur än idag. Det kommer att finnas ännu färre alternativ till Big Brother och Idol.
Men detta är alltså inget som bekymrar Lernfelt.
Poängen med att införa speciella skatteregler för kulturarbetare skulle alltså inte främst vara att värna deras rätt att utöva sin kultur professionellt. Poängen är istället att det i ett civiliserat i-land borde vara en mänsklig rättighet att ha tillgång till kvalitativ kultur. Speciella skattesystem för kulturarbetare skulle alltså uppmuntra fler kulturarbetare med låga inkomster att arbeta med kultur trots att de inte gör någon ekonomisk vinning på det. Och detta skulle komma oss alla till godo!
Det finns många specialregler i skattesystemet redan idag. Artistskatt för idrottsstjärnor så att de inte ska behöva betala hela sin förmögenhet när de vill hem och lira lite i Sverige t.ex. eller H&M-Perssons specialare som infördes för att han skulle stanna och betala skatt i Sverige.
Malin har dock en viktig poäng i att även kulturarbetare kan behöva andra jobb på deltid. Det har många kulturarbetare redan idag. Men här är ännu ett sätt för Alliansen att göra en insats och aktivt förbättra villkoren för kulturarbetarna genom att göra det enklare för dem att ta olika jobb.
En som däremot har förstått att kulturen inte mår bra av marknads är Siv Holma (v).
Man kan inte leka marknad när det gäller kulturverksamheter. Mitt förslag är att man ska skrota systemet med marknadsanpassade hyror för statliga kulturlokaler.
Detta är en annan återgärd som Alliansen skulle kunna driva som skulle göra en enorm skillnad för många kulturverksamheter, i synnerhet i storstäderna. Många kulturlokaler är lokaliserade i attraktiva, centrala lägen och har mycket höga hyror, vilket går ut över deras möjlighet att bedriva en god kulturverksamhet.
Läs mitt öppna brev i sin helhet.
Kommentarer
Trackback
